Att fler går på teater är hoppfullt för de som tror på mänskliga möten.
Förra året slutade med en nyhet som borde fått större rubriker: Svenskarnas intresse för teater ökar.
Publiksiffrorna är de högsta på tio år, vilket är så länge mätningar av det slaget har gjorts.
Det är med andra ord inte längre en effekt av att teatern återhämtat sig efter pandemin. Fler går på teater nu än innan covid stoppade all verksamhet.
Och ökningen gäller även ungdomar.
För alla som brukar säga att ”kulturen” och ”teatern” är en lyxsysselsättning för en åldrad medelklass är detta dåliga nyheter. För alla oss andra, som tror att teater, litteratur, konst och andra kulturella uttryck kan bidra till ökad förståelse mellan grupper i samhället är det tvärtom som en liten extra julafton.
I år kom tomten med hoppfulla paket.
Allt mer osäkert vad som är sant
Det finns säkert flera förklaringar till den här trenden. En är troligen att teatrarna sätter upp fler klassiker och har en bredare repertorar. Trenden att göra klassiska musikaler har förstärkts, och sånt drar alltid mycket publik. Men jag vill tro att det också handlar om något annat.
Under femton års tid har vi alla sugits in i de sociala mediernas värld. Skärmarna dominerar vårt liv på ett sätt som tidigare medier aldrig gjorde. De är både ett sätt att få underhållning, skapa sociala kontakter, chatta med kollegor och skaffa information och kunskap.
Men de är också en av flera orsaker till den hårda polariseringen. På nätet är det alltmer oklart vad som är sant och riktigt, åsikter blir till fakta och desinformationen sveper fram som en tsunami. Med AI:s intåg har det till och med blivit osäkert vem som är en verklig människa. Den man pratar med kan vara en bot. Den man ser på bild eller på något klipp på Youtube kan vara någons fantasi som med den nya teknikens hjälp omvandlats till synbar realitet.
I det läget är det både rimligt och logiskt att vi ser en trend åt andra hållet. Ett sökande efter det verkliga mötet. Det går knappt att tänka sig att vi ska släppa skärmarna. Alla som varit på en konsert vet hur det brukar se ut numera. Hundratals, tusentals skärmar som tänds för att spela in det som sker på scenen för att visa upp det på sociala medier. Det går inte att tänka sig kommunikation i dag utan sociala medier.
Men ändå… fler går alldeles uppenbart på de där konserterna. Fler ser den nya pjäsen på den lokala teaterscenen. Människor vill träffas. Vi behöver det.
“Jag gillar lukten av människor”
Eller som skådespelaren Ethan Hawke uttryckte saken nyligen: ”Jag är så trött på AI. Det är därför jag älskar teater, för AI kan inte göra det. Jag gillar människor. Jag gillar lukten av människor, hur de talar och tänker.”
I grunden är det mötet också nödvändigt om vi ska rädda det där samhällssystemet vi brukar kallar demokrati. Det går att göra mycket på nätet, både politiskt och socialt, men för att slippa alla de avigsidor sociala medier fört med sig måste vi nog trots allt och lite oftare sätta oss ned öga mot öga med andra människor och börja prata med varandra.
Låt oss ta det som målsättning för 2026, låt oss förstärka den trend som landets teatrar rapporterade om i slutet av förra året.
Nu går de, från Docklands till Folkets Park, sade statsminister Göran Persson förhoppningsfullt i slutet av 90-talet.
Det stämde väl inte riktigt, men den här gången verkar det faktiskt tänkbart att vi kan säga: Nu går de, från skärmarna till Stadsteatern.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
