Vad Dousa inte förstår

Återuppbyggnaden av Gaza är en möjlighet att återvinna världssamfundets förtroende. 

Så råder äntligen vapenvila i Gaza. Men den svenska regeringen sitter på händerna, trots att det är nu som ett land som Sverige verkligen skulle kunna göra skillnad. 

Vi har ju vetat hela tiden att bara USA skulle kunna åstadkomma en vapenvila. Joe Biden hade kunnat göra det som Trump nu har gjort. Det är en bitter insikt. Att världen är i händerna på ett land som under Trumps regim inte ens längre är en demokrati, enligt den världsledande auktoriteten Staffan Lindberg, chef för Vdem vid Göteborgs universitet.

Det är bittert att Joe Bidens vägran att agera mot Israel har kostat tiotusentals människoliv, hundratusentals sårade och lemlästade, och en ofattbar förödelse. Men också att detta kan ha kostat Demokraterna presidentvalet i november 2024. 

Det blev Trump som fick sola sig i glansen av ett fredsavtal och ett – åtminstone tillfälligt – stopp på våldet. 

Sverige måste så klart börja med att omedelbart återuppta stödet till Unrwa

Vapenvilan är ändå, som Jesper Bengtsson skriver, en oerhörd lättnad. Och en uppmaning till handling. 

Det är nu ett litet land som Sverige kan kliva fram på världsscenen. När strålkastarna slocknat i Sharm el-Sheikh börjar jobbet. 

Vår nuvarande regering har visserligen gjort sitt bästa för att förstöra Sveriges trovärdighet som biståndsgivare. Nu senast i form av ett hemligt avtal om 100 miljoner kronor till den auktoritära ledaren för Somalia, ett av världens mest korrupta länder. För tio år sedan hade medierna inte släppt greppet om biståndsministern Benjamin Dousa, men nu riskerar vi att inte få reda på hela vidden av skandalen. 

Återuppbyggnaden av Gaza är en möjlighet att återvinna världssamfundets förtroende. 

Att göra-listan är lång. Sverige måste så klart börja med att omedelbart återuppta stödet till Unrwa, men borde också kalla till en internationell givarkonferens för återuppbyggnaden av Gaza. Tänk att sätta Stockholm på kartan med en sådan konferens! Att bygga upp Gaza igen är ett sätt att försvara folkrätten: tvångsförflyttningar och etnisk rensning får aldrig löna sig, det internationella samfundet måste insistera på att hela Gaza ska byggas upp igen, hus för hus. Även det svenska civilsamhället borde mobiliseras.

Få frågor har engagerat så många. Regeringens försök att brännmärka demonstranter får inte dölja alla dem som engagerat sig, inte minst som ihärdiga givare till svenska hjälporganisationers insamlingar. Det är dags att mobilisera den kraften i civilsamhället för återuppbyggnaden. Offer måste identifieras och förövare ställas till svars. Det tog flera årtionden efter folkmordet i Srebrenica, men det är oumbärligt att familjer får begrava sina döda, och att de skyldiga döms. 

Benjamin Dousa har gång på gång markerat att det är Ukraina som är fokus för det svenska utvecklingsbiståndet. Behoven i Ukraina är enorma, men hade inte regeringen (och tyvärr delar av oppositionen) gjort drakoniska nedskärningar av biståndsbudgeten hade Sverige kunnat göra skillnad även på andra håll i världen. Och de principer som står på spel i Gaza är samma principer som vi vill och måste försvara i andra konflikter, som i Ukraina. 

Språkbruket gör det svårt för oss att få syn på vad som står på spel för ett litet land som Sverige, som inte själv kan sätta spelreglerna och som är beroende av att de respekteras. Hur kan ett tolvårigt palestinskt barn som hålls i fängelse utan rättegång kallas ”fånge”, medan en 20-årig soldat som hålls i krigsfångenskap kallas ”kidnappad”? 

När vi insisterar på att det alltid är fel att barn skiljs från sina föräldrar, och att de palestinska barn som Israel håller fångna ska få återförenas med sina föräldrar, försvagar det inte vårt stöd till Ukraina. Tvärtom, det gör våra krav på Ryssland att återbörda de ukrainska barn som ”adopterats” av ryska familjer starkare. Men det kan man kanske inte begära att Dousa ska förstå.