Sentimental Value
Betyg: 4/5
Film Den svenske skådespelarens insats är inte det enda som imponerar i Joachim Triers nya film. Jon Andersson har sett ”Sentimental Value”, som har premiär i helgen.
Exempel på filmer om regissörer som ska utföra stora filmprojekt finns det ganska gott om i filmhistorien. Den mest kända och förmodligen bästa skildringen av detta är Federico Fellinis 8 ½ från 1963. En fantastisk film om en regissörs neuroser under inspelningen av en ny film. Regissören Guido är mästerligt spelad av Marcello Mastroianni och filmen innehåller många både komiska och självbiografiska element. En annan film som är värd att lyfta fram är Pedro Almodóvars ”Smärta och ära” från 2019. En film som handlar om en regissör (Antonio Banderas) som har svårt att hitta idéer till sin nya film samtidigt som han brottas med kronisk smärta och minnena av sin döda mor.
Två briljanta filmer som på grund av sitt personliga och självreflekterande uttryck i mitt tycke gör dem till dessa mästerregissörers förmodligen bästa filmer. Vilket inte vill säga lite.
Skicklig berättare
Joachim Trier är kanske varken någon Fellini eller Almodóvar. I alla fall inte ännu. Den norske filmskaparen är dock utan tvekan en av världens mest spännande regissörer just nu. Från genombrottsfilmen ”Oslo 31 augusti” (2011) till hans senaste film ”Världens värsta människa” (2021) har han visat upp en imponerande förmåga att skildra människor från deras mest sårbara sidor.
Filmerna är skickligt berättade, dialogen naturtrogen och skådespelarinsatserna klanderfria. Hans nya film “Sentimental Value”, om en regissör som på ålderns höst försöker återknyta kontakten med sina vuxna döttrar, är inget undantag.
Gustav Borg (Stellan Skarsgård) är en åldrad regissör som återförenas med sina vuxna döttrar då deras mamma går bort. Borg har flyttat till Sverige efter skilsmässan men återvänder nu till Norge, där exfrun och de båda döttrarna bott. När pappan stannar kvar i landet tror döttrarna först att det handlar om att han ska sälja barndomshemmet som han fortfarande äger. Men det ska snart visa sig att han har andra planer.
Skarsgårds bästa
Gustav Borg, som långtifrån varit någon idealisk pappa, vill spela in en film i huset med sin dotter teaterskådespelaren Nora (Renate Reinsve) i huvudrollen. I stället för att prata med henne om sina brister som pappa ger han henne ett manus. När Nora tackar nej till rollen vänder han sig i stället till den amerikanska skådespelerskan Rachel Kemp (Elle Fanning) för att spela in filmen med henne i stället.
Stellan Skarsgård har stått för en imponerande karriär både i Sverige och Hollywood. Men frågan är om han någonsin varit så här bra. Rollen som den självupptagna kulturmannen passar honom perfekt. Jag skulle till och med sträcka mig så långt som att säga att det här är hans bästa roll.
Men det är inte bara Skarsgård som imponerar. Renate Reinsve visar än en gång varför hon är Norges bästa skådespelare just nu i porträttet av den bräckliga skådespelaren Nora, som lider av grav senskräck. Även Inga Ibsdotter Lilleaas i rollen som Noras syster Agnes och Elle Fanning som den amerikanska filmstjärnan Rachel Kemp är mycket bra.
Blinkningar till Bergman
Med ”Sentimental Value” visar Joachim Trier än en gång att han är en av filmmediets allra bästa berättare just nu. Det gäller inte minst filmens sidohistoria om huset där de båda systrarna växer upp. Något somt är berättat på ett innovativt och finurligt sätt.
Trier och Eskil Vogt, som skrivit manuset tillsammans, lyckas få ihop alla trådar i filmen på ett imponerande vis. Dialogen är som vanligt mycket bra och det känns ärligt på ett sätt som för tankarna till Bergman. Det finns för övrigt flera blinkningar till Bergman i filmen. Gustav Borgs likhet med den svenska regissören är en medan bildsekvensen då huvudkaraktärernas ansikten flyter ihop, precis som i Bergmans ”Persona”, är en annan.
Filmen är inte riktigt samma totala fullträff som Triers förra film ”Världens värsta människa” och för att få allra högsta betyg hade den behövt fördjupa faderns och döttrarnas relation ytterligare lite. Det är dock mest en randanmärkning.
Med ”Sentimental Value” visar Joachim Trier än en gång att han är en av världens just nu bästa och mest intressanta regissörer. Den här gången med hjälp av en svensk veteranskådespelare som vid 74 års ålder gör sitt livs roll.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
