Sissela Nordling Blanco: "Personliga berättelser om makt är också betydelsefulla"

Johanna Palmström är i sin ledare (24/8) kritiskt till att Feministiskt initiativ bjöd in Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Gudrun Schyman till något som hon kallar en ”tillbakablickande och gullig myskväll utan kritiska frågor”. Att de politiska sakfrågorna inte debatterades denna gång är inte underligt eftersom samtalet skulle behandla erfarenheter av att vara kvinna och partiledare. Vi ser gärna, och arrangerar ofta, jämställdhetspolitiska debatter, men det måste även finnas utrymme för andra sorters samtal. Tillbakablickar och personliga berättelser är inte betydelselösa. Genom berättelser om vad som gjort det möjligt för de här personerna ta sig fram och berättelser om vart gränserna har gått, synliggörs också berättelser om makt.

Politiska beslut om samhällets organisering hör i högsta grad ihop med det politiska livet. Det påverkar vilka som har råd, tid och möjlighet att engagera sig. Vi debatterar ständigt sex timmars arbetsdag, olika åtgärder mot de maktstrukturer som gör att vissa grupper i högre grad än andra blir ekonomiskt utsatta eller till och med rent fysiskt utesluts ur politiska rum. Rasism, könsmaktsordning, heteronormativitet, otillgänglighet och en nedmontering av välfärden bidrar till ett uteslutande och stagnerande politiskt klimat. Det är samhälleliga problem som kräver lösningar och Fi:s politik går året runt ut på att lyfta fram detta, trots våra knappa resurser och våra svårigheter att nå ut i media.

Med det sagt så vill vi också framhäva att förutom de problem som man kan angripa genom politiska reformer så ser vi även ett behov av att lyfta fram strukturer inom politiken som inte är lika enkla att lagstifta bort. Det finns ett värde i att börja prata om dessa även då personerna som berättar inte har enkla svar och lösningar. För det är ofta de diffusa, subtila uttrycken för maktutövande som är svårast att benämna och sätta stopp för. När Wetterstrand frågar Schyman hur hon ska hantera jobbiga gubbar är det inte individualiserad föräldraförsäkring eller annan jämställdhetspolitisk reform som är lösningen, hur viktig den reformen än är i övrigt. Att personerna i panelen delade med sig av sina erfarenheter på sina egna villkor, istället för att utkrävas leverans av lösningsinriktade svar, var en samtalsform som vi valde för den här gången. Det betyder inte att det här samtalet inte behandlade maktstrukturer.

Maktstrukturer avhandlades exempelvis när Gudrun Schyman lyfte problemet med att man förväntas ha varit aktiv och socialiserats in i ett ungdomsförbund under många år innan man får någon form av förtroende i ”moderspartiet”, och Mona Sahlin lyfte aspekten att detta gör det svårare för unga och för personer med migrationsbakgrund att få utrymme och bli tagna på allvar i politiken. Detta blir tydligt när man ser siffror som att endast 11 % av riksdagskandidaterna i valet 2010 hade utländsk bakgrund. Inget riksdagsparti nådde upp till genomsnittet i den svenska befolkningen där 16 % har utländsk bakgrund. Ingen av riksdagens partiledare och endast en person i regeringen har utomnordisk bakgrund. Att diskutera de informella hinder som är orsaken till dessa siffror är därför högst angeläget. Även om inga färdiga lösningar utlovades så lyftes en kritik mot de etablerade riksdagspartiernas oförmåga att ta itu med sina egna rasistiska och sexistiska strukturer.

För att undanröja diskriminering och ojämlikhet i det politiska livet krävs ett erkännande av problemen och politiska åtgärder. Feministiskt initiativ finns i politiken för att utmana bilden av att Sverige redan är ett öppet, jämställt och jämlikt land. Våra politiska visioner vänder sig emellertid inte bara utåt utan även inåt mot den egna organisationen. På samma sätt som vi granskar och ställer krav på samhället anser vi att det är nödvändigt att granska vårt eget parti. Det är dags att fler partier tar det demokratiska uppdraget på allvar och synar maktstrukturerna i sina egna organisationer. Vi ser därför positivt på att såväl Sahlin som Wetterstrand tackade ja till ett samtal som förhoppningsvis sätter fart på den diskussionen, som är långt ifrån avslutad.

Sissela Nordling Blanco, talesperson Feministiskt initiativ.