Motståndet mot kvinnors rättigheter växer och nu krävs strategiska beslut för att situationen inte ska förvärras ytterligare, skriver Josefine Karlsson, IKFF.

Årets möte med FN:s kvinnokommission resulterade inte i några gemensamma slutsatser kring stärkandet av kvinnors rättigheter. Det hör inte till vanligheterna. Samtidigt efterlyser FN:s generalsekreterare en ny internationell kvinnorättskonferens.

Sverige måste tydligt motsätta sig en sådan regeringskonferens då det finns stora risker för att kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter rivs upp. Samtidigt måste Sverige fortsätta vara tydlig i arbetet för kvinnors rättigheter. Det måste vara en prioriterad fråga inte bara för vår biståndsminister, EU-minister och jämställdhetsminister. Utan även för vår utrikesminister.

Återigen står det klart att vi lever i en tid när kvinnors rättigheter är hotad. Till och med ännu mer än för 20 år sedan. Staterna misslyckades i New York med att vid slutet av kvinnokommissionens möte enas om hur framtidens arbete ska se ut. I sammanhanget kan det ha varit positivt. Det satte nämligen fingret på det kvinnoorganisationer över hela världen har påtalat de senaste 15–20 åren. Motståndet mot kvinnors rättigheter växer och nu krävs strategiska beslut för att situationen inte ska förvärras ytterligare.

Temat för 2012 års Kvinnokommission var rättigheter för kvinnor på landsbygden, ett område där det verkligen behövs beslut och strategier. Enligt FN:s beräkningar lägger det internationella samfundet 7,5 miljarder dollar på utvecklingsstöd (Official Development Assistance) för utveckling på landsbygden. Blott tre procent är öronmärkta för projekt som primärt syftar till jämställdhet. Samtidigt visar beräkningar att om kvinnor på landsbygden hade lika god tillgång till produktionsresurser som män har, skulle jordbrukets avkastning öka med så mycket att ytterligare 100 till 150 miljoner människor skulle lyftas ur hunger.

Bristen på slutsatser vid årets kvinnokommission handlade dels om det ständiga motståndet mot kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Frågor om hiv-prevention och rätten till säkra aborter skrämmer i regel slag på stater som Vatikanstaten och Iran, som blir nära samarbetspartners i FN-sammanhang när det kommer till kvinnors rättigheter. Men framför allt handlar problemet om att stater mer och mer hänvisar till ”traditionella värden” som en strategi för att hindra beslut som skulle stärka kvinnors rättigheter och förändra deras situation till det bättre.

Vad ska vi då dra för slutsatser från misslyckandet i New York? För det första vittnar det om en global backlash för kvinnors rättigheter. För det andra bör kvinnokommissionens misslyckande tas i beaktning när Sverige bemöter det förslag som Ban Ki-Moon lagt fram om en ny världskonferens för kvinnors rättigheter. Den senaste konferensen arrangerades i Peking 1995 och var väldigt framgångsrik. Pekingkonferensen resulterade i ett mycket starkt slutdokument. Men det internationella stödet för kvinnors rättigheter är avsevärt svagare i dag än vad det var 1995.

IKFF Sverige ställer sig tillsammans med många andra kvinnoorganisationer kritiskt till Ban Ki-Moons förslag. Det vore alltför riskabelt med en kvinnorättskonferens på regeringsnivå. Om nuvarande konventioner öppnas upp för internationella förhandlingar kan det sluta i sämre beslut och svagare formuleringar. Formuleringar har betydelse; de driver den internationella utvecklingen framåt – eller bakåt.

Parallellt finns initiativ om en ny konferens för att kraftsamla i det civila samhället i syfte att vända trenden. Sveriges regering kan stödja detta arbete. Sveriges regering kan också välja att gå bortom EU:s samlade röst i frågor om kvinnors rättigheter. Flera av de länder som försvårar situationen i dag är även medlemsstater i EU.

Nästa års tema för kvinnokommisssionens möte är våld mot kvinnor. Det är dags för Sveriges regering att kraftsamla inför det. Söka allierade, använda sig av hela regeringskansliets expertis, föra en dialog med det civila samhället och tidigt föra upp nästa års möte på agendan. Frågan är nämligen högst upp på agendan för de stater som vill kringskära kvinnors rättigheter och liv.

Josefine Karlsson, tf. generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF.