EU:s ministerråd diskuterar att bygga en digital järnridå runt Europa. Tanken är att man skall svartlista icke-europeiska webbplatser som har ”olagligt innehåll”. Internetleverantörerna kommer då att förbjudas att vidareförmedla innehåll från dessa sidor till sina kunder i EU.
Censur är alltid censur, oavsett syftet. Antingen har man censur eller också har man det inte. Vilket är Sveriges och EU:s budskap när vi kritiserar länder som Kina och Iran. Men nu ser det alltså ut som om EU:s ministerråd gör helt om, vad gäller den saken.
Det är också en viktig princip att man inte skall censurera information i förväg, utan i stället vidta rättsliga åtgärder först om någon publicerar något olagligt. Under förutsättning att man vill hålla sig till rättsstatens grundläggande principer, vill säga.
Redan av dessa skäl borde man alltså kunna avfärda ministerrådets förslag. I vart fall om man tycker att tryckfrihet, yttrandefrihet och medborgerliga fri- och rättigheter är överordnade i ett demokratiskt samhälle.
Men nu ser ministerrådet inte saken på detta sätt. I stället handlar det om att ta på skygglappar och gräva ner sig i detaljfrågor. Det kan handla om att man vill stoppa fildelning. Eller om sådant som kan ha något slags teoretisk koppling till terrorism. Här finns även en del moralpanik att ta till. Sådant övertrumfar tydligen grundläggande demokratiska principer i medlemsstaternas ögon.
Även om man ännu inte förklarat vad man menar med ”olagligt innehåll”, så kan man vara säker på att det även handlar om politiska yttranden. Enligt EU:s rambeslut om rasism så är det till exempel förbjudet att förneka Förintelsen och vissa folkmord (dock inte alla, eftersom EU emellanåt väljer att se mellan fingrarna när folkmord pågår).
Detta innebär alltså – med ministerrådets förslag – att vi kommer att få censur av politiska åsikter och akademisk debatt. I vart fall om det som skrivs kommer från länder utanför EU. Det är olyckligt, oavsett vad man tycker i själva sakfrågorna. Principen om fri debatt och ett öppet samhälle måste sättas i främsta rummet.
Om man öppnar dörren för censur, då vet man aldrig var det slutar. Det finns gott om medlemsstater som inte tycker om information om till exempel abort, homosexualitet, alternativ drogpolitik och vissa religiösa ämnen. För den som känner till hur EU fungerar är det uppenbart att dessa länder kommer att försöka få in sådant under webbcensurens paraply. Ändamålsglidning är snarare regel än undantag.
Det finns en princip som säger att internetoperatörer inte är ansvariga för vilken information som sänds i deras kablar. Detta på samma sätt som Posten inte är ansvarig för vad som skrivs i vanliga brev. Det är en bra och viktig princip som måste försvaras. För om operatörerna riskerar att stämmas för innehållet i den information de förmedlar, då blir resultatet en ängslighet där de hellre stoppar lite för mycket än lite för lite. Och då kommer internet att bli en kanal för endast det välkammade, harmlösa, icke-kontroversiella och tillrättalagda. Det vore förfärligt.
Yttrandefrihetens värde ligger, som bekant, i rätten att kunna säga till människor saker som de inte vill höra.
Det finns alltså många skäl att säga nej till den digitala järnridå som EU:s ministerråd nu skissar på. Europa skall vara en öppen, tolerant världsdel som hyllar mångfald och fri debatt. Det är förvånande att EU:s ledare inte tycks se värdet i detta.
Christian Engström
Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet
Jag kommer flytta från Europa om detta händer. Det kan inte hända och det får inte hända. Detta skulle vara fruktansvärt. Fyfan.
MVH
http://eeinaad.blogg.se (daniella)
Vart ska du flytta då? Till USA, som är själva källan till den nuvarande vågen av censur och övervakning? Till Kanada, som står under USAs inflytande ännu mer än EU gör? Till Australien, vars regering har långt gångna planer på liknande censur? Eller till något uland som inte censurerar Internet främst därför att där knappt finns något Internet?
Känns som förslaget är en bra bit in på ”Storbrorssamhället” och skulle det gå igenom känns det nästan självklart att politiska åsikter som nämda i artikeln skulle förbjudas. Det skulle i sin tur strida direkt och starkt mot bland annat yttrandefriheten. Rent hyckleri och ologik – ”Kinas cencur är oacceptabel, så vi gör det också”…
Känns som att saker och ting går över styr, även fast det ännu bara är i stadiet av ett förslag.
Håller med Daniel ovan. Då är det dags att lämna EU och försöka hitta en alternativ plats att bo på. Frågan är bara var…
Alla tecken tyder på att EU är på väg att bli den värsta sortens förtryckarstat.
”I vart fall om man tycker att tryckfrihet, yttrandefrihet och medborgerliga fri- och rättigheter är överordnade i ett demokratiskt samhälle.”
Det är (som du konstaterar) här det brister för EU:s politiker, dom tycker helt inte att sådant är viktigt i praktiken. I fina högtidliga tal, och när man pratar om Kina etc, är det jätte viktigt såklart…
Det känns som att alla inom EU-byråkratin borde få sig en rejäl kurs i demokratiska kärnvärden.
Bara för att det går, betyder det inte att det är bra.
Och internetcensur går inte ens.
De är definitivt i behov av en dos av verklighetsuppfattning.
Det är EUs medlemsstater i Ministerrådet, som tillsammans driver detta. Alltså bl a Sveriges regering. Ministerrådet är EUs mäktigaste organ, inte kommissionen.
Finns säkert mycket som ”byråkraterna i Bryssel” kan skällas för, men rätt ska va rätt.
Att man ens kan tänka i dessa banor visar hur illa ute vi är. Dagen innan 9/11 så hade detta varit helt otänkbart och det hade varit ett rent politiskt självmord ifall man hade yppat dessa åsikter, nu kommer det ena förslag än värre än det andra utan att de ens blinkar.
Det känns mest som en storm i ett vattenglas. Om detta förslaget / liknande förslag skulle gå igenom skulle det bli massiva protester. Internetanvändare skulle mobilisera sig och försvara sina rättigheter på ett aldrig tidigare skådat sätt. Inför införandet av IPRED lagen blev piratpartiets ungdomsförbund det största i Sverige. I EU-valet 2009 fick Piratpartiet 7,2%. Vi som växt upp med internet förstår både dess kraft och behov. Alla försök till inskränkningar kommer motarbetas både nationellt och på EU-nivå
@Olof: av ren nyfikenhet: tror du på fullaste allvar att det skulle spela roll om folk protesterade (som med FRA?) och Piratpartiet blev lite större? Typ ”o, nu har Piratpartiet fått hela 10% så då måste vi skrota IPRED”. Om ja, vilken värld bor du i? Jag vill emigrera dit!
Ni som tycker att förslaget låter rätt OK, ta och fundera på det här:
Allt hänger på vem som sätter reglerna.
Om Iran bestämmer vad som får skrivas om jämlikhet? Om Polen eller Vatikanstaten får bestämma om vad som får skrivas om aborter? Om Holland bestämmer vad som får skrivas om droger? Om Italien har hand om hur man får kritisera styrande politiker? Om matrecepten kontrolleras av Storbritannien? Om Sverige bestämmer vad som får skrivas om mutor och rättsröta? Om Kina eller Libyen bestämmer hur man skriver om mänskliga rättigheter?
Vad som är olagligt, eller olämpligt, eller rent av bara otrevligt, skiljer sig enormt från land till land. Även inom EU. Den svenska synen på sex före äktenskapet skiljer sig rätt mycket från den irländska. Den sexualkunskap som finns i svenska skolor skulle vara åtalbar i vissa länder. Så vems regler blir vi sittande med?
Hellre inga regler än dåligt underbyggda och kvävande, och varenda gång politiker vill tiga ihjäl något via censur är det någon av dem som har något att vinna på det. Varje gång.
Vägra!
Ibland undrar jag om vissa av dem som sitter i EU:s ministerråd gått kursen Historia A på gymnasiet. ”Man ska lära sig utav historien” brukar man säga, vilket inte kan bli ett mer passande ordspråk i detta sammanhang.
Vad vinner man på detta, fördelar kontra nackdelar, långsiktigt, tänker dem långsiktigt? Jag ser inget att vinna på detta, det är som att man skyfflar undan problem som redan finns, ta barnporr som exempel, istället för att försöka få stopp på själva organisationerna så lägger man ned resurser på att censurera sidorna. Sidor som inte skulle funnits om pedofiler fått hjälp tidigare.
Jag är 17år, under mina tonår så har jag aldrig sett ljust på framtiden, jag har sett en dystopi, oljan tar slut, sidor tas ned och folk som gör motstånd mot makthavare blir motarbetade utan att få stöd från annat håll. Är det såhär man ska se på framtiden som tonåring? Oavsett hur jag än vrider och vänder på det så ser jag ingen annan framtid, ta Sverige t.ex. Folk röstar för plånboken, ingen röstar för det fria ordet eller ett fritt samhälle. Media ignorerar makthavares misslyckanden (USA:s lista till Sverige: http://tinyurl.com/3fbhc4s), var kom en nyhet om detta upp? Jag såg ingen på TV i alla fall gjorde du?
Kalla mig foliehattsbärare, men i tider som dessa så är jag hellre skeptisk till det mesta än att svälja äpplet helt.
Tack för mig.
Europa håller på att tvångsupprepa det totalitära 30-talet för att sedan låta världskriget bryta ut. Vi får börja med kurirverksamhet och underjordiskt motstånd. De stora demonstrationerna ska nog inte heller låta vänta på sig för länge, snart kan de vara förbjudna.
Berlusconi, Le Pen, Regeringen Reinfeldt med Billström mot romer, danskt folkeparti och alla de forna öststaterna med massiv högerextremism på frammarsch. Österrike, Holland ja överallt är de. Tvångsarbete för ungdomar, äldre, kvinnor och invandrare, , tvångsförflyttningar av romer, ja allt har redan börjat. Det kommer att bli
värre om vi inte säger ifrån. Och då menar jag alla.
Men den stora massan är väl självnöjd och rasistisk – som vanligt.
Det är vidrigt att se hur det vecklar ut sig, hela reprisen av det som aldrig fick hända igen. Avdemokratiseringen drev S och M igenom gemensamt. Precis som samregeringen under nazismen med sin eftergiftspolitik.
EU är en korrupt instutition vars existens syftar till det EU var från början. Ett frihandelavtal. Det är företagen och lobbyisterna som gynnas av EU-systemet. Medborgarna blir en parantes i kampen för ett ”starkare” Europa. EU försvarar också ”den fria rörlgheten” inom EU med näbbar och klor. Samtidigt som man hela tiden försöker stifta nya lagar som kränker vår integritet och rätten att få vara anonym. Detta för att den ”fria rörligheten” främst handlar om att företag ska kunna sköta transporter, logistik, sälja/köpa tjänster och varor mellan länder utan att behöva göra rätt för sig.