Ibland blir man glad av nyheter från Bryssel. I dag har Europaparlamentet röstat för två betänkanden som på olika sätt handlar om skattereformer. EU:s enda direktvalda politiska församling har slagit fast att EU bör införa en skatt på finansiella transaktioner – även om man inte lyckas få med resten av världen. Vidare uppmanar parlamentet EU att slå ned på skatteflykt och skattefusk för att på så sätt öka skatteintäkterna både i unionen och i världens utvecklingsländer.

Enligt uppskattningar förlorar EU:s medlemsstater 250 miljarder euro per år på grund av fusk och skatteflykt. För utvecklingsländerna är siffran än högre. Så mycket som 800 miljarder euro försvinner årligen från utvecklingsländerna, enligt parlamentet.

För att slutföra sifferexercisen beräknas en skatt på 0,05 procent – alltså en tjugondels procent – på alla finansiella transaktioner inom EU generera intäkter på 250 miljarder euro per år.

Det Europeiska socialdemokratiska partiets ordförande Poul Nyrup Rasmussen slår fast att dagens omröstning är ”ett tydligt avvisande av de konservativas synsätt på ekonomisk styrning, som bara går ut på åtstramningspolitik”.

Det finns förstås mycket man kan säga om detta. Argument för och emot en finansiell transaktionsskatt har hörts i mer än tio års tid – sedan Attac och andra förde upp diskussionen om en Tobinskatt på den politiska dagordningen. Skatteflykt och skattefusk likaså.

Men det som är fascinerande är att det gått att uppnå så pass stor enighet i parlamentet om frågor som ofta beskrivs som politiskt radikala. Betänkandet om ”innovativ finansiering på global- och EU-nivå” (där förslaget om en finansiell transaktionsskatt ingår) röstades igenom med 529 röster för, 127 emot och 19 nedlagda. Siffrorna hade måhända sett annorlunda ut om förslaget var lagstiftande – det är ändå en kraftig majoritet.

På Europanivå tar politiker beslut om globala framtidsfrågor. Det hade varit kul om mer av den debatten togs hem till Sverige.