Det finns flera kopplingar mellan protesterna mot läget i Vitryssland, i Ungern och i Tunisien. Alla vänder de sig mot utveckling som försvårar kommunikation eller spridningen av information.

I Tunisien grips demonstranter som protesterar mot att Internet övervakas, filtreras och blockeras – uppmärksammas bland annat av Christoffer Kullenberg i en bloggtext. Det är brist på mat, jobb och information. Dagens Arena skrev tidigare i dag att minst 35 personer har dödats i samband med helgens kravaller och att regeringen i Tunisien har infiltrerat konton i sociala medier och försökt strypa tillgången till information om vad som händer.

I Ungern talar president Viktor Orbán om en ny retorisk filosofi som berättigar hårdare övervakning: den nya medielagstiftningen handlar om att ta ansvar, inte om att underminera och skrämma medierna.

Joerg Forbrig skriver i New York Times att EU måste ta sitt ansvar för att förtrycket i Vitryssland inte ska trasa sönder landet ytterligare. Omvärlden behöver ställa krav för att bryta isoleringen och visa solidaritet med det belägrade samhället. Läget måste förändras annars kommer landet och pressfriheten att trasas sönder, as we speak.

Reportrar utan gränser konstaterar att bloggare och internetaktivister över hela Tunisien försvunnit de senaste dagarna, skriver Medievärlden.

Samtidigt genomförde igår flera av Sveriges medborgarrätts- och pressfrihetsorganisationer en gemensam manifestation mot förtrycket i dagens Vitryssland: statens massarresteringar av demonstranter, fängslanden av oppositionella medborgare och journalister, överraskande polisingripanden mot oberoende organisationer och tidningar. Bland de manifesterande medborgarrätts- och pressfrihetsorganisationer som deltog fanns bland andra Amnesty International, Reportrar utan Gränser, Svenska PEN, Publicistklubben, och Sveriges Författarförbund.

I kölvattnet av Wikileaks senaste avslöjanden snurrar den mediala verkligheten ytterligare steg mot reglering och bevakning av medborgares nätvanor. Frågan är om yttrandefriheten kan stärkas eller försvagas av läckorna och vad den utökade transparensen på gott och ont egentligen innebär för tillgänglighet och lagring av information. Att inte ge vika för censuren som utmanar pressfrihetens grunder är en del i det, men hjälper det Vitryssland, Ungern eller Tunisien?

Kanske borde nästa demonstration rikta in sig på de inskränkningar som sker i Sverige? Informationstillgängligheten stramas åt både här och där.

För mer insyn om läget i Tunisien, följ #Sidibouzid på Twitter.