debatt Inför valet 2026 måste partierna svara på vad de faktiskt tänker göra för att förbättra levnadsvillkoren för människor med omfattande funktionsnedsättningar, skriver Förbundet för delaktighet och jämlikhet (FöR).
Sverige har ett tydligt mål för funktionshinderspolitiken: Full delaktighet och jämlika levnadsvillkor. Men avståndet mellan mål och verklighet är fortfarande stort. För människor som hela livet är beroende av samhällets stöd och inte kan försörja sig genom arbete är möjligheten att påverka sina livsvillkor ofta mycket begränsad.
FNs kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har kritiserat Sverige för att i för stor utsträckning fastna i ett omsorgs- och vårdperspektiv i stället för att utgå från mänskliga rättigheter och självbestämmande. Den kritiken måste tas på allvar.
Inkomsten räcker inte till ett värdigt liv
För den som aldrig kan försörja sig genom arbete är sjuk- eller aktivitetsersättningens garantinivå den ekonomiska grunden för hela livet. Dagens nivå räcker inte till ett anständigt liv! Vi kräver därför en kraftig höjning av garantiersättningen, en indexering som följer löneutvecklingen och en engångshöjning som lyfter dagens ersättningsnivå.
Det är svårt att tala om jämlika levnadsvillkor när människor som inte kan arbeta tvingas leva med ekonomisk otrygghet. Det är inte ett individuellt misslyckande – det är ett politiskt systemfel.
Personlig assistans ska vara en verklig rättighet
Personlig assistans är den viktigaste reformen för människor med omfattande funktionsnedsättningar. Behovsbedömningar har blivit alltmer detaljerade och tekniska. Människors behov bryts ned i minuter och sekunder i stället för att bedömas utifrån den livssituation som stödet ska möjliggöra. Bedömningen måste i stället utgå från helheten, självbestämmande, delaktighet och LSS intentioner.
Assistansersättningen måste dessutom vara tillräcklig för att seriösa anordnare ska kunna erbjuda personlig assistans av god kvalitet och bra löner.
Tillgänglighet ska inte vara frivillig
Trots lagstiftning finns stora brister i den fysiska miljön. Tillsynen varierar och tillgänglighetskrav riskerar att få stå tillbaka vid ny- och ombyggnader. Vi behöver därför starkare krav på tillgänglighet i den befintliga miljön, effektivare regler om enkelt avhjälpta hinder, likvärdig tillsyn och ett nationellt program för att minska Sveriges tillgänglighetsskuld.
Tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet. Digitaliseringen öppnar möjligheter för en del, men kan skapa hinder för andra om den inte följs upp med tillgänglighetsskapande åtgärder. När bank, vård och myndigheter flyttar till digitala tjänster får tekniken inte skapa ett nytt utanförskap. Tillsynen måste stärkas, tjänster testas av människor med olika funktionsnedsättningar och det måste finnas fungerande alternativ när digitala lösningar inte kan användas.
Nu är det politikens tur att svara! Nu räcker det inte med bara vackra ord. Därför kräver vi svar av er politiker:
1. Vad tänker ni göra för att höja den ekonomiska tryggheten för människor som aldrig kan försörja sig genom arbete?
2. Vad tänker ni göra för att personlig assistans åter ska ge verkligt självbestämmande och delaktighet?
3. Vad tänker ni göra för att säkerställa fysisk och digital tillgänglighet?
Lars Hagström, ordförande Förbundet för delaktighet och jämlikhet (FöR)
Anders Axelsson, vice ordförande Förbundet för delaktighet och jämlikhet (FöR)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
