Krönika Sammanhållning kan inte skapas genom att vissa människor glöms bort.
Äldre människor och väljare med invandrarbakgrund behandlas på olika sätt i valrörelsen. Den ena gruppen görs osynlig, den andra misstänkliggörs. Men de är långt ifrån maktlösa. Det är märkligt att följa en valrörelse där nästan alla säger sig tala om Sverige, samtidigt som så många av dem som har byggt Sverige knappt syns.
Jag tänker på två stora grupper: de äldre och människor med invandrarbakgrund.
Deras erfarenheter är naturligtvis olika. De är inte heller två enhetliga politiska block. Äldre människor tycker olika, precis som människor som har kommit till Sverige från andra delar av världen. Men de har någonting gemensamt: deras insatser för samhället får sällan det erkännande de förtjänar.
Var finns valaffischerna?
De äldre har arbetat ett helt liv. De har betalat skatt, byggt bostäder och vägar, vårdat sjuka, undervisat barn och skapat den välfärd som dagens politiker gärna tar åt sig äran för. De har fostrat nya generationer och tagit hand om både barn och gamla.
Ändå framställs de ofta främst som ett växande problem: pensionerna kostar, äldreomsorgen är pressad och vårdbehoven ökar. Människorna bakom siffrorna försvinner.
Var finns valaffischen som säger: Tack för det samhälle ni byggde åt oss?
Människor med invandrarbakgrund möter en annan och ofta hårdare behandling. De är inte bara förbisedda. I regeringens och Sverigedemokraternas berättelse om Sverige beskrivs de alltför ofta som en belastning, ett hot eller ett problem som ska lösas.
Det talas om invandringen, men mer sällan med dem som har invandrat. Det talas om utanförskap, kriminalitet och bristande integration, men betydligt mindre om alla de människor som varje morgon går till sina arbeten och håller Sverige i gång.
De arbetar inom sjukvården och äldreomsorgen. De kör bussar och tåg, driver restauranger och småföretag, undervisar våra barn, städar våra arbetsplatser, bygger våra bostäder och forskar vid våra universitet. De betalar skatt, bildar familj och tar ansvar för både sin egen och Sveriges framtid.
Var finns valaffischen som säger: Tack för att ni valde Sverige och för allt ni bidrar med?
Ett tack är förstås inte tillräckligt. Respekt måste märkas i den politik som förs.
Orden spelar också roll
För de äldre handlar det om pensioner som går att leva på, en äldreomsorg som präglas av trygghet och kontinuitet och en sjukvård som finns där när den behövs. För människor med invandrarbakgrund handlar det om rätten till arbete och utbildning, om att bekämpa diskriminering och om att aldrig behöva betraktas som andra klassens medborgare.
Men orden spelar också roll. Den som ständigt beskrivs som en kostnad börjar till slut undra om samhället alls värdesätter ens liv och arbete. Den som ständigt pekas ut som ett problem får budskapet att han eller hon aldrig riktigt kommer att räknas som en del av Sverige.
Det är farligt för ett samhälle.
Och den som tror att dessa människor saknar politisk makt borde studera väljarkåren närmare.
De som är 65 år eller äldre utgör närmare 29 procent av de folkbokförda röstberättigade. Samtidigt är drygt 17 procent av dem som får rösta i riksdagsvalet födda i ett annat land. Siffrorna ska inte läggas ihop – människor kan naturligtvis tillhöra båda grupperna – men de visar vilken demokratisk kraft det handlar om.
Om jag vore en av oppositionens partiledare skulle jag, med knappt två veckor kvar till valet, ägna dessa människor mer än en hastig tanke.
Jag skulle fråga mig varför de inte syns tydligare i valrörelsen. Jag skulle tala direkt med dem, inte bara om dem. Jag skulle tacka dem för deras insatser, lyssna på deras erfarenheter och presentera en politik som gör verklig skillnad i deras vardag.
Inte som ett sent försök att fiska röster, utan därför att deras trygghet, värdighet och delaktighet borde vara centrala frågor för varje parti som vill hålla ihop Sverige.
Politiker talar gärna om sammanhållning. Men sammanhållning kan inte skapas genom att vissa människor glöms bort och andra görs till syndabockar. Den växer när människors insatser blir sedda, när erfarenhet värdesätts och när medborgare behandlas som deltagare i samhället – inte som kostnadsposter eller misstänkta främlingar.
De äldre och väljarna med invandrarbakgrund är inte maktlösa grupper som politiken kan tala över huvudet på. De har erfarenheter, krav och röster.
Om fler av dem använder sin rösträtt och kräver att bli tagna på allvar kan de få ett avgörande inflytande över valets utgång.
Det betyder inte att alla ska rösta på samma parti. Det betyder att inget parti har råd att behandla dem som oviktiga, självklara eller oönskade.
Kanske är det just här valrörelsens stora överraskning finns. De människor som politiken har glömt – och de människor som vissa politiker helst vill göra till problem – kan bli de som bestämmer vilket Sverige vi ska vakna upp till efter valdagen.
De är inte en belastning.
De är en mycket viktig demokratisk kraft.
Juan Fonseca
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
