De senaste blodiga terroristattackerna i Storbritannien visar hur svårt det är att förebygga eller förhindra den här sortens dåd.

Gärningsmännen fanns noterade för sina jihadistiska sympatier, men ansågs inte akut farliga. Brittiska säkerhetsmyndigheter har listat 3 000 problematiska personer. Men därutöver finns ytterligare 20 000 registrerade som kanske är farliga. Det säger sig självt att det skulle kräva en fullt utvecklad polisstat, som få av oss önskar, för att hålla verklig koll på alla.

Och nackdelen med massövervakning är att ju fler man registrerar och noterar, desto större blir risken att de verkligt farliga drunknar i mängden av insamlat material.

För pressade politiker är ett sätt att visa musklerna att utrusta patrullerande poliser på våra gator med k-pistar, som är fallet i både Frankrike och Storbritannien.

Men om vi inte tror på blodshämnd, utan ett anständigt samhälle, är det en nackdel att så få terrorister överlever.

Det är djupt imponerande att brittisk polis bara behövde åtta minuter från larmet om det senaste dådet fram till att gärningsmännen skjutits till döds.

Men om vi inte tror på blodshämnd, utan ett anständigt samhälle, är det en nackdel att så få terrorister överlever.

Ställs de inför domstol får vi ökade faktiska kunskaper om motivbild och organisation, och slipper förlita oss på Ranstorpar och andra experters gissningar.

Militariseringen av polisen är heller knappast något som förebygger terrordåd. För en del tokstollar som vill bli martyrer kan militariseringen av polisen och möjligheten av en snabb död förmodligen snarast verka lockande.

Övervakningskameror på allmän plats har visat sig ha stor betydelse för att gripa gärningsmän, som fallet var med lastbilsterroristen från Drottninggatan. Men det är inte heller något som förebygger att attacker genomförs.

Fotbojor på farliga personer, som borde men inte kan utvisas, innebär inte att vi med automatik förhindrar terroristdåd. För en tid sedan utfördes en sådan attack i Frankrike av en fotbojeförsedd person.

Det som kanske kunde förebygga terrordåd är om SÄPO får ta del av FRA:s signalspaning av telefon- och internettrafik över gränserna.

Men det fick man inte när FRA-lagen för nio år sedan under en politisk storm klubbades i riksdagen. Då var alla ense om principen att inte blanda ihop militär underrättelseverksamhet med brottsbekämpning.

Om de här gränserna nu ska lösas upp, var finns idag de Liberaler som 2008 brann för den personliga integriteten, typ Centerns Annie Lööf och Liberalernas Birgitta Ohlsson?

Det som skulle kunna förebygga terrorism är att stoppa finansieringen. Då handlar det inte om småpengar som flyktingar skickar hem till anhöriga, utan hysch-hyschet kring miljardflödet till väst från länder som Saudiarabien.

Det som också skulle kunna förebygga terrorism är ett svårt, långsiktigt arbete för att inkludera de utstötta och arga i förorterna, de som räknats bort efter trettio år av marknadstänkande.

Bland dessa trasiga är det inte självklart att svaret är terrorism, om motkrafter finns på plats.

Men det är ingen snabb lösning och finns därför inte alls med i dagens terroristdebatt, där få förslag kan förebygga våldet.