Med risk för att sparka in en hel salong av öppna dörrar: De senaste dagarnas nyhetsrapportering har gjort det svårt att skilja verkligheten från en fantasifull pilsnerfilm.
När Försvarets forskningsinstitut, FOI, ville starta en hemlig vapenfabrik i Saudiarabien skapade de bulvanföretaget Swedish Security Technology and Innovation, SSTI, på adressen Sedelvägen 2 (!) i Stockholmsförorten Hägerstensåsen.

Efter att åklagaren lagt ner förundersökningen mot FOI, ingen trolöshet mot huvudman kunde beläggas eftersom alla inblandade agerade i huvudmannens intresse, berättade en av affärens huvudfigurer – Dick Sträng – hur det gått till. Han fick en plastkasse med 250 000 tusen kronor i 500-lappar. Därefter gav han sig ut på en massa resor, betalade räkningarna kontant och kunde på så vis “gömma” startkapitalet i påsen med hjälp av reseersättningar.

Lysande, Dickan.

Dessvärre är den taffliga plastpåse-konspirationen inte ensam på “för-bra-för-att-vara-sant”-kontot. I går rapporterades att vår bloggande utrikesminister, Carl Bildt, inte bara har suttit i oljestyrelser. Under sin tid på PR-jätten Kreab såg han till att göra hela Georgien till kund hos bolaget, och det strax före hans regeringstillträde. Efter senaste valet i Georgien skrev Carl Bildt på sin blogg att “Resultatet av valet går inte att sätta i fråga” – trots att hans egen ambassadör rapporterat hem om valfusk. Ambassadören fick senare medhåll av internationella valobservatörer som pekade på “allvarliga brister”. Ett år senare fick ambassadören sparken.

Den moderata kollegan i Hörby, kommunalrådet Lars Ahlkvist, har låtit beställa en muralmålning av sig själv iförd romersk krigsmundering av en bekant – för kommunens pengar. Stockholms stad har lagt 60 miljoner kronor på att låta en PR-byrå ringa runt till medborgare för att övertala dem att ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Delvis statligt ägda Telia Sonera misstänks ha “skänkt” två miljarder kronor till en uzbekisk modebloggare med kopplingar till den styrande familjen Karimov. Det för att få kontrakt på diktaturens lukrativa telekom-marknad.

Lägg därtill alla turer med festglada myndigheter och gamla JAS-mutor och det är svårt att inte fråga sig om detta sammelsurium av politik, näringsliv och storhetsvansinne är värdigt ett rättssäkert samhälle. Mer liknar det en värderingskollaps av gigantiskt format.

Ett steg i rätt riktning vore till att börja med att utkräva politiskt ansvar för Saudi-affären. Bondeoffret Tolgfors och en nedlagd förundersökning är inte tillräckligt. Med tanke på att både Socialdemokraterna och Moderaterna har armbågarna djupt nere i vapenhandelsbyken är utsikterna för att den ska tvättas ren dessvärre minimala.