Uppsala visade akademiskt samvete inför folkmord – var är Lund?
I en tid då politiska överväganden ofta trumfar moraliska ställningstaganden, trädde Uppsala universitet fram med ett tydligt och modigt moraliskt ställningstagande om det som pågår i Gaza. Deras senaste uttalande var ett tydligt fördömande av det pågående brottet, och en påminnelse om det internationella samfundets juridiska ansvar gentemot det palestinska folket.
Uppsala universitet underströk att Israel, som ockupationsmakt, har ett särskilt ansvar att skydda civilbefolkningen enligt internationell rätt, och att andra stater, i enlighet med folkmordskonventionen, är skyldiga att verka för att förhindra folkmord. I uttalandet konstaterades också att Sverige hittills inte levt upp till sina internationella åtaganden – särskilt efter beslutet att stoppa allt stöd till UNRWA och avstå från att fördöma Israels handlingar, trots att Internationella brottmålsdomstolen utfärdat en arresteringsorder mot Netanyahu och Internationella domstolen fastslagit att ockupationen av Palestina är olaglig och präglas av systematiska övergrepp.
Mot denna bakgrund, och med mitt fulla stöd, vill jag understryka att Uppsalas uttalande inte får stanna vid ord. Det bör följas av konkret handling:
- Frys samarbeten med akademiska institutioner som bidrar till utveckling av teknologi som används i förtrycket av palestinier.
- Inled partnerskap med universitet i Gaza som en solidaritetshandling.
- Skapa akuta stipendier för studenter från Gaza som förlorat sina hem och lärosäten.
Med dessa ord vänder jag mig, med stolthet och tillgivenhet, till mitt eget universitet – Lunds universitet.
För nästan tio år sedan tog jag min masterexamen vid Centrum för Mellanösternstudier i Lund. Där lärde jag mig tänka kritiskt och fritt. Jag minns särskilt det första seminariet, där en av lärarna bad oss att kritiskt granska Edward Saids bok Orientalism. Jag svarade tveksamt: ”Vem är jag att kritisera en världsberömd tänkare som Said?” Hon svarade lugnt: ”Om du inte kan kritisera Edward Said – eller mig – kommer du inte att lyckas här.”
Den typen av akademisk frihet har etsat sig fast i mitt minne. Den står i stark kontrast till vad jag upplevde i Damaskus 2004, under Baathregimens diktatur, när jag studerade journalistik. Där blev jag utkastad ur föreläsningssalen för att jag ifrågasatte hur en nyhetskanal rapporterade om Palestina och dess uppenbara partiskhet.
Skillnaden var brutal: I Damaskus rådde rädsla. I Lund rådde frihet.
Och jag hoppas innerligt att Damaskus universitet en dag kan bli en verklig fyrbåk för frihet.
Men friheten vi lärt oss är meningslös om vi inte utövar den när det verkligen gäller. Därför måste jag ställa frågan: Var står Lunds universitet i fråga om massakrerna i Gaza?
Varför denna tystnadens slöja, medan Gazas universitet systematiskt bombas, bibliotek och laboratorier jämnas med marken, och både lärare och studenter dödas?
Kan detta tystnadens val förenas med de värderingar vårt universitet påstår sig stå för?
Tyvärr har Lunds universitet ännu inte uttalat något tydligt ställningstagande. Det har varken fördömt kriget eller sett över sina samarbeten med israeliska lärosäten som bidrar till utveckling av repressiv teknologi.
Än värre är att universitetet inte ens varit villigt att diskutera en akademisk bojkott – inte ens i den begränsade form som många universitet tidigare använt mot apartheidregimen i Sydafrika. Då ansågs det moraliska ansvaret vara ett måste. Har det nu blivit beroende av vem som är offer och vem som är förövare?
Under de senaste månaderna har vi sett hur studenter vid svenska universitet organiserat fredliga protester för att kräva ett moraliskt ansvarstagande. Men istället för att skydda dem, har flera universitetsledningar mött dem med hot, utrymningar och tystnad.
Ironin? Dessa studenter kräver inte mer än att deras universitet ska leva upp till de värderingar de själva lär ut i föreläsningssalarna: Att kunskap bör stå på rättvisans sida – inte vara neutral inför brott.
Som alumn uppmanar jag därför Lunds universitet att ta tydliga och modiga steg:
- Gå ut med ett offentligt ställningstagande som fördömer kriget i Gaza och försvarar studenters rätt till fredligt uttryck.
- Skapa akuta stipendier för studenter från Gaza som förlorat allt.
- Granska alla samarbeten med institutioner som är delaktiga i kränkningar av mänskliga rättigheter och folkrätten i Palestina.
Det är heller inte möjligt att ignorera att Lunds universitet hyser Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter, uppkallat efter den modige svenske diplomaten som räddade tusentals judar från Förintelsen genom att utfärda skyddspass i Budapest. Ska detta namn nu bara förbli en plakett på en dörr, medan barn dödas i Gaza inför våra ögon?
Även från den israeliska militärens egna led har det kommit varningar. Den före detta generalen Yair Golan har sagt: “En rationell stat för inte krig mot civila, och dödar inte spädbarn som ett nöje.”
Om till och med tidigare ledare i den israeliska militären erkänner att en hämndlysten logik driver övergreppen – hur kan då det akademiska samhället tiga?
Det är i stunder som dessa som institutioners verkliga värderingar testas.
Lunds universitet är inte ett museum för idéer – det ska vara ett levande samvete. Tiden för att agera är nu.
Hazem Youness, tidigare palestinsk diplomat med tjänstgöring i Damaskus och Tasjkent. Han är verksam inom folkbildning och demokratiarbete i Sverige och har en masterexamen i Mellanösternstudier från Lunds universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
