Min syster Yamamah tog studenten i Sverige

Debatt Min syster Yamamah överlevde bombningar och havet – och tog studenten i Sverige.

För några dagar sedan deltog jag i min yngsta syster Yamamahs studentfirande vid Öresundsgymnasiet i Landskrona. Det var ett klassiskt svenskt firande med musik, vita mössor, dekorationer, lastbilar som tutade sig fram genom staden – och ungdomar som skrattade mot framtiden.

Men bakom den ljusa ytan dolde sig en berättelse om överlevnad och envishet.

Yamamah föddes inte i Sverige utan i det belägrade Yarmouk-lägret i Damaskus, där vår familj levde som palestinska flyktingar. När hon var barn överlevde hon en attack från ett MIG-stridsflygplan tillhörande den syriska regimen, som bombade en skola och en moské nära vårt hem. Min mamma fick en hörselskada för livet.

Men min syster – och vi – överlevde.

Kriget hann ifatt oss

Senare flydde min familj till Gaza, för att återförenas med min bror, som vi hade lyckats få ut från den ökända avdelning 215 i den syriska säkerhetstjänsten, känd från ”Caesar-bilderna” som visade tusentals torterade kroppar. Han frisläpptes tack vare mutor, men tvingades lämna landet omedelbart för att undvika återarrestering.

Gaza var då, under Morsis styre i Egypten, en av få platser dit syrisk-palestinska flyktingar kunde resa utan visum.

Men också där hann kriget ifatt oss. En F-16 från det israeliska flygvapnet bombade Zafir-tornet där våra släktingar bodde. Än i dag är jag tacksam för att mina föräldrar valde att lämna Gaza. Med tanke på den pågående barbariska och dödliga krigföringen mot civila i Gaza, är det svårt att föreställa sig att vi hade överlevt om vi hade stannat.

Tillbaka i Syrien blev livet outhärdligt. Min mamma beslutade att tillsammans med Yamamah fly genom norra Syrien – ett område kontrollerat av IS. De gick till fots genom smala bergspass, föll nästan nerför klippor, smugglades under hot, och överlevde en förlisning i Egeiska havet i en trasig gummibåt. Först efter flera försök lyckades de nå Grekland, och därifrån vidare genom Bulgarien, Rumänien, Polen, Tyskland – till slut till Sverige.

Olikhetens kraft

Här började Yamamah i femte klass, två år äldre än sina klasskamrater. Hon lärde sig snabbt svenska, nådde nästan toppbetyg, och valde att studera vård och omsorg. Hon arbetade som undersköterska, tog körkort – och är nu på väg att förverkliga sin dröm om att bli barnläkare.

Vid studentfirandet bar hon den svenska, palestinska och syriska flaggan, tillsammans med klasskamrater som bar flaggor från Albanien, Ukraina, Irak, Somalia, Iran och andra länder. Många av dessa elever – som flera från Iran – kommer från samhällen där människor fortfarande lever under religiösa diktaturer, och där drömmen om frihet kostar livet.

Tidigare har den här mångfalden kritiserats i delar av svensk media. Men som bror – och medborgare – såg jag i det ögonblicket det Sverige jag tror på: ett land som inte fruktar olikhet, utan ser dess kraft.

Yamamah är inte ensam. Enligt statistik från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Statistiska centralbyrån (SCB), är studenter med syrisk bakgrund den största gruppen utlandsfödda universitetsstudenter i Sverige, efter inrikes födda svenskar. Det visar hur unga med flyktingbakgrund väljer utbildning, ansvar och engagemang – trots allt.

Enas kring människovärdet

Jag känner särskild stolthet över den svenska jämställdhetsmodellen. I många delar av Mellanöstern utgör negativ manlig dominans fortfarande ett hinder för kvinnors frihet. Men här har min syster – och tusentals andra kvinnor – kunnat fatta egna beslut, arbeta, utbilda sig och uppnå verklig jämställdhet i hemmet, skolan, samhället och på arbetsmarknaden.

Den svenska kulturen är inte en sluten krets. Den är ett värderingsbaserat ramverk som bygger på frihet, rättvisa och jämställdhet – inte minst mellan könen. Att även elever som inte klarat alla ämnen får delta i studentfirandet, är ett uttryck för just det: ett samhälle som ser individen, inte bara resultatet.

Jag skriver inte detta bara för att hylla min syster – utan för att påminna om att integration sker bäst genom att arbeta inom det svenska kulturarvet, inte emot det. Vår ursprungskultur står inte i konflikt med svenska värderingar – så länge vi enas kring människovärdet.

Ibland krävs det bara en chans – och ett litet studentflak fullt med blommor, ungdomar och applåder till en flicka som överlevde, reste sig – och lyckades.

Hazem Youness

Hazem Youness är skribent och tidigare palestinsk diplomat. I dag är han verksam inom folkbildning, kultur och demokratifrågor i Sverige, med särskilt fokus på migration, inkludering och mänskliga rättigheter.