Håkan Svärdman

krönika Alldeles för många barn saknar en försäkring. Speciellt under sommaren då flera kommuners skydd inte gäller, skriver Håkan Svärdman.

I en högst ordinär småbarnsfamilj med villa, Volvo och vovve är det oftast barnen som har det sämsta försäkringsskyddet. Bilen är familjen skyldig att försäkra ifall de vill använda den på allmänna vägar och banken har krävt en hem- och villaförsäkring för att bevilja bostadslånet. Och omkring 80 procent av hundarna i villakvarteret är försäkrade.

Däremot inte barnen. Skulle de skada sig själva, andra eller förstöra något kan kostnaden bli hög för alla inblandade. Skador som barn orsakar andra täcks ofta av familjens ansvarsförsäkring som ingår i hemförsäkringen, som drygt 97 procent av alla hushåll har tecknat. Däremot är det endast två tredjedelar av alla barn som har en så kallad barnförsäkring som ger ersättning ifall de drabbas av olyckor eller sjukdomar som sätter ned deras framtida arbetsförmåga som vuxen. Utan försäkring är risken för livsvarig fattigdom överhängande.

Det är självklart föräldrarnas ansvar, men är det rimligt att förvänta sig att alla föräldrar har kännedom om barnförsäkringarnas villkor?

Varför saknar nästa 800 000 barn mellan 0–19 år i Sverige ett tillfredsställande skydd och vad kan göras för att förbättra situationen? För att få en förklaring till varför föräldrar avstår att skaffa en barnförsäkring, som både ger ersättning vid svåra olycksfall och sjukdomar, genomförde Ipsos en undersökning på min arbetsgivares uppdrag för ett par år sedan som visade att sex av tio av dessa föräldrar anser att det saknas behov av försäkringen eller att det offentliga skyddet är tillräckligt.
Drygt var sjätte tyckte att försäkringarna var för dyra. Har man flera barn är kostnaden för försäkringen är det en rimlig förklaring för en del familjer, särskilt ensamstående.

Men att tron att försäkringen inte behövs kan grundas på en överskattning av det offentliga skyddet. En misstanke som bekräftas av att över hälften av föräldrarna i samma undersökning uppger att de är osäkra om den så kallade skolbarnsförsäkringen i deras kommun gäller endast under skoltid eller även på fritiden. Det är inte heller troligt att föräldrarna ha bättre kännedom om vilket skydd det statliga socialförsäkringssystemet ger barn. Snarare underskattar alldeles för många föräldrar barnens försäkringsbehov.

Rapporten Skolbarnsförsäkringar visar hur kommuner har tecknat försäkringar för alla barn som går inom deras skolverksamhet. Detta försäkringsskydd, som endast gäller vid olycksfall, är långtifrån tillfredsställande eller likvärdigt. Vanligtvis gäller skolbarnförsäkringen dygnet runt, det vill säga både under skoltid, fritid och lov för samtliga barn och avsett skolans huvudman. Men inte alla kommuner.
Rapporten listar 32 kommuner som har valt att endast försäkra sina 156 410 grundskoleelever under skoltid. Det betyder att omkring 51 600 elever nu i början av juni har sprungit ut på sommarlov helt oförsäkrade på grund av de saknar en egen barnförsäkring.
Det är självklart föräldrarnas ansvar, men är det rimligt att förvänta sig att alla föräldrar har kännedom om skolbarnförsäkringarnas villkor? Och är det inte förståeligt att föräldrar kan invaggas i tron om att kommunernas försäkringar följer samma likvärdighetsprincip som gäller för lagreglerad kommunal verksamhet? Givetvis!

Däremot är det svårt att förstå varför det fortfarande finns kommuner som inte genast heltidsförsäkrar barnen. Vilken kommun lämnar denna lista sist?

 

Håkan Svärdman är samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena