Tankekontroll det nya normala

ledare I vår ny-auktoritära tid måste den som vill lyckas lära sig hur man styr människors världsbild. Genom desinformation eller ren censur. 

I Nordkorea har regimen infört nya lagar som ska strypa alla former av utländskt inflytande.  Eller ”reaktionärt tänkande”, som det benämns i detta slutna, totalitära samhälle.
Den som blir påkommen med någon som helst form av utländsk media från länder som Sydkorea, Japan eller USA riskerar dödsstraff.
Om du är innehavare av stora mängder film från Hollywood, videos med något K-popband eller tidningar från Tokyo kan det alltså leda till att du ställs upp mot en vägg och avrättas. Att titta eller lyssna på något av detta kan leda till 15 års fängelse.
I ett öppet brev i de statskontrollerade medierna slog landets diktator Kim Jong-Un fast att även västerländska texter, frisyrer och kläder är ett ”farligt gift” som måste stoppas.
Det är lätt att skratta åt sådana bisarra inslag i världens mest bisarra diktatur.
Men faktum är att det inte längre går att skratta bort på samma sätt som vi en gång skrattade bort nyheten att landets diktator slagit 18 hole in ones på en 18-hålsbana i golf.
För det första för att repressionen är så tragisk. I nuläget kan skärpningarna av de lagar som syftar till att isolera landet inte tolkas som något annat än ett desperat försök att skyla över Nordkoreas ekonomiska problem. En stor del av befolkningen svälter. Pandemin har förvärrat krisen.
Svaret blir att skärpa övervakningen och öka isoleringen ännu mer, annars kan ju befolkningen få för sig att det är bättre i något annat land.

Till slut räcker inte ens de mest drakoniska regler till för att stoppa människor

För det andra för att den form av tankekontroll regimen i Nordkorea ägnar sig åt inte är något unikt.
Tankekontroll har blivit ett allt viktigare instrument i auktoritära system och ideologier.
Nyligen publicerade BBC ett reportage från den kinesiska provinsen Xinjiang. En reporter hade fått tillstånd att besöka ett av de ”omskolningsläger” som regimen upprättat för att assimilera den uiguriska folkgruppen in i det kinesiska majoritetssamhället. Det var en vacker kuliss. Just det lägret var uppenbart inrättat av PR-skäl. Lydiga elever satt i räta rader i skolbänkar och skanderade pro-kinesiska slagord. De målade och ägnade sig åt hantverk.
Man såg inte röken av de övergrepp som det larmats om i rapporter från EU, Amnesty och andra organisationer.
Det påminde inte så lite om de tillrättalagda miljöer som journalister som erbjuds tillträde till Nordkorea får presenterade för sig.

I vår del av världen har falska nyheter, desinformation och propaganda blivit auktoritära rörelsers främsta vapen. Trumps hela politiska idé bygger på att verkligheten går att bända lite som man vill, att allt är en fråga om tolkning och att ”etablerade” institutioner inte går att lita på.
I vår ny-auktoritära tid är tankekontroll det nya normala. Den som vill lyckas måste lära sig hur man styr människors världsbild. Genom desinformation eller ren censur.
Tack och lov finns det inte så mycket som talar för att det fungerar. Inte i längden. Information och fakta kommer förr eller senare att sippra igenom propagandavallen. Kanske är de nya lagarna i Nordkorea ett tecken på just det. Läget blir allt mer desperat. Människor hittar vägar till och från omvärlden vare sig myndigheterna vill det eller inte.
Och till slut räcker inte ens de mest drakoniska regler till för att stoppa människor.