Drömmen om vad den Europeiska Unionen hade kunnat innebära var högst reell för många av Europas romer. Mer öppenhet, högre krav på medlems- och kandidatländer om drägliga livsvillkor för alla medborgare, slut på diskrimineringen. Av dessa drömmar blev ingen verklighet, i stället kom mer av förföljelse, stärkta rasistiska rörelser, ökad populistisk politik.

Runt om på den kontinent som anser sig moraliskt högstående pågår pogromen, utan ingripande. Bosättningar rivs, människor slängs ut ur länder som är deras, fattigdomen ökar och människor som drabbas av den flyttar runt i brist på annat. Ingen ledande EU-politiker eller -tjänsteman försvarar den fria rörligheten för människor med samma frenesi som de gör dito för varor och tjänster.

Till skaran politiker som vägrar ta ansvar för situationen sällade sig för några veckor sedan den svenske migrationsministern Tobias Billström (M). Han försvarade att den svenska polisen avvisar romer, trots att varje unionsmedborgare har rätt att vistas fritt i medlemsländer i tre månader. Hänvisningen var att dessa ”missbrukar” den fria rörligheten om de tigger.

Att människor tvingas tigga beror på fattigdom, inte på vilja att missbruka ett system som inte värnar deras rättigheter. Billström väljer ändå att lasta individer i stället för att koncentrera sig på politiska lösningar. Han menar att man accepterar diskrimineringen av romer i andra europeiska länder om man inte fördömer tiggeri. Resonemanget är uppochnedvänt och omdömeslöst. Billström – eller den svenska polisen – kan inte tänja på de lagar som garanterar EU-medborgares fri- och rättigheter. Om tiggeri inte är en ”rimlig försörjning” är det även samhällets ansvar att erbjuda möjligheter att hitta en sådan.

För Tobias Billström är juridiken ett verktyg att använda för att frigöra politiken från ansvar när han så behagar. I början av sin ministerperiod försvarade han avvisningar av irakier till ett kaotiskt Bagdad genom att säga att han som högst ansvarig politiker inget kunde göra, eftersom juristerna i Gamla stan bestämt att det inte råder väpnad konflikt i Irak. När det passar Billström anser han det däremot vara hans prerogativ att självmant tolka lagar på ett godtyckligt sätt.

Billströms utfall mot romer vittnar om viljan att skapa ett samhälle som helt har lämnat sina sociala ambitioner, där vi endast har en minimal nattväktarstat som ska rensa bort allt som stör en borgerlig ordning. Han visar än en gång hur de nya Moderaterna är på systemens och inte på människornas sida. Den svenska regeringen är inte ett dyft bättre än de hårt kritiserade Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi.