Siffrorna visar på ett samhälle som inte fungerar. Ett hårdnande samhälle där människor slås ut i tidig ålder.

Anna Berglund är 26 år. Hon har skrivit ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt på sin blogg Vidret. Det publicerades i lördags på SVT Debatt. Berglund beskriver hur det är att vara ung i Sverige 2012. På fem år har hon bott i tio olika lägenheter och haft 16 olika anställningar. Det är ett djupt berörande brev om en tillvaro utan någon som helst trygghet.

Sveriges Radios Eko-redaktion rapporterar att allt fler ungdomar tar antidepressiva läkemedel. Över 100 000 unga mellan 15 och 34 år har i år tagit ut recept på antidepressiva, enligt Socialstyrelsens halvårsstatistik. Statistiken visar att andelen deprimerade ungdomar har ökat varje år sedan 2006.

De alarmerande siffrorna visar på en psykvård som inte fungerar. Många ungdomar kan vittna om att de i stället för samtal med psykolog får recept på piller. Antidepressiva läkemedel kan förstås vara utmärkta vid svåra depressioner men många gånger är samtalsterapi bättre. Det ena utesluter inte det andra. Men samtalen kostar resurser i form av personal. I ekonomismens tid där vårdcentraler och landsting måste tänka på sin lönsamhet är det enklare att skriva ut recept än att slussa in människor i terapi. Välfärdssverige behöver resurser och det vore en välgärning om oppositionen kunde tala klartext om behovet av skattehöjningar.

Socialstyrelsens siffror visar också på ett samhälle som inte fungerar. Ett hårdnande samhälle där människor slås ut i tidig ålder. Särskilt i storstäder som Stockholm där bostadsbristen är enorm och allmännyttan säljs ut tvingas ungdomar bo hemma alltför länge. Den egna familjebildningen får skjutas på framtiden.

“Jag har arbetat 16-timmarspass för att sedan gå vidare till att arbeta vaken natt. Jag har rest genom hela stan för att få ihop timmar där de funnits. Och jag har, när det varit som minst arbete, i desperation gråtit framför min chef och bett om mer timmar”, skriver Anna Berglund i sitt brev till Reinfeldt.

Ungdomsarbetslösheten är skyhög i dagens Sverige och antalet korttidsjobb ökar. De unga används som en sorts slavarbetare som ständigt måste vara beredda om arbetsgivaren ringer in dem för tillfälligt jobb men sällan vet om de har någon lön alls nästa månad. Långsiktiga planer och framtidsdrömmar får läggas på hyllan. I stället gäller att ta en dag i sänder och att aldrig ha en fast punkt i livet.

“Hur kan man avgöra vad som är av bestående värde hos en själv i ett samhälle utan tålamod”, undrar sociologen Richard Sennett i boken ”När karaktären krackelerar” (Atlas).

Sennett visar hur vårt avreglerade arbetsliv skapar en kortsiktighetens och ryckighetens kultur där den flexibla, omställningsbara människan är ideal. Pressen läggs helt på individen. Den som inte orkar får skylla sig själv.

Bakom Socialstyrelsens siffror över förskrivningar av antidepressiva finns ett samhälle som krackelerar.