Debatt Sverige och Europa befinner sig i ett nytt säkerhetspolitiskt läge sedan Donald Trump blivit president i USA. De svenska försvarsutgifterna ska ökas kraftigt med risk för att den statliga driftsbudgeten måste prioriteras om. En grupp som riskerar att ligga illa till i denna omprioritering är de svårt sjuka äldre. Dessa människor har inte bara svårt att göra sig hörda, i den här gruppens finns det redan nu stora problem som kräver väsentligt ökade – och inte minskade – resurser. Det menar Arne Ström och Torsten Wetterblad vid tankesmedjan SeniorKraft.
Vår regering har hittills försökt undvika en diskussion om att den ökade satsningen på försvaret kan leda till en omprioritering. De menar i stället att satsningen på försvaret ska finansieras genom en ökad tillväxt i ekonomin. Samtidigt förefaller viljan till skattehöjningar för att finansiera kostnadsökningarna mycket begränsad.
Risken är stor att besparingar kommer att läggas ut på välfärdsområden som inte märks så tydligt och där de som drabbas inte förväntas protestera alltför högljutt. När det gäller de äldre finns det redan stora problem som kräver väsentligt ökade resurser – inte minskade – för att klara omsorgen med bibehållen och ökad kvalitet.
SeniorKraft har fokuserat på äldreomsorgen i ett längre tidsperspektiv och sett tre problemområden:
- Den långsiktiga personal-och kompetensförsörjningen.
- Bristfällig kvalitetssäkring enligt Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Corona-komissionen.
- Arbetsförhållanden som försvårar personal- och kompetensförsörjningen både på kort och lång sikt.
En ekvation som inte går ihop
Behovet av vård styrs framför allt av antalet personer över 80 år, en grupp som blir allt större. Fram till 2031 kommer de som är 80 år eller äldre öka med nästan 50 procent. Omsorgen om oss äldre kräver allt fler vårdande händer, inte bara inom vård- och omsorgsboende utan även inom hemtjänsten.
Personalsituationen är redan idag ansträngd och personalomsättningen är hög. Det är svårt att rekrytera kompetent personal. Många av dem som arbetar inom äldreomsorgen ser jobbet enbart som ett tillfälligt arbete.
Om vi framöver ska ha samma personaltäthet som idag måste, enligt Sveriges kommuner och regioner, SKR,en tredjedel av alla som kommer ut på arbetsmarknaden under de kommande åren välja att arbeta inom äldreomsorgen. Detta är naturligtvis orealistiskt redan nu, utan nedskärningar till förmån för säkerhetspolitisk upprustning.
Med andra ord: Ekvationen går inte ihop.
Brist på långsiktigt perspektiv
En huvudfråga är hur Stockholms kommun arbetar med att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen i äldreomsorgen, både för äldreboende och hemtjänst för de närmaste tio åren. Hur är arbetet organiserat? Vilka strategier används för att stärka rekrytering av kompetent personal? Vilken är målbilden för till exempel personaltäthet och typ av kompetens? Hur ska äldreomsorgens organisation och finansiering klaras på längre sikt med hänsyn tagen till de krav som kommer att ställas på kommuner och regioner med anledning av den omprioritering som satsningen på totalförsvaret medför.
Vår slutsats är att Stockholms kommun inte på ett planerat, organiserat och systematiskt sätt arbetar långsiktigt med att säkra den långsiktiga kompetensförsörjningen och finansieringen inom äldreomsorgen. Troligen ser det ut på ett liknande sätt i andra kommuner.
Kvalitetsutredning på hyllan
Kvalitén på hemtjänsten har ifrågasatts mycket under de senaste åren. Framför allt efter coronapandemin. I de rapporter som lämnades av Corona-kommissionen och Inspektionen för vård och omsorg konstaterades att många livsavgörande bedömningar av patienter på särskilda boenden gjordes av den personal som har lägst utbildningsnivå. Även IVO har, när de gjort inspektion av särskilda boenden, visat att vård- och omsorgspersonalen i stor omfattning har låg kompetens i svenska språket, att sjuksköterskan inte har förutsättningar att bedöma patientens hälsotillstånd på plats samt att man inte gör läkarbedömningar i den omfattning som behövs.
Ett tydligt exempel på att kommuner inte har tillräcklig kraft att göra en effektiv uppföljning av kvalitén av vård och omsorgsboendet är de mycket omfattande brister som nyligen avslöjats i en uppmärksammad reportageserie i DN om det stora danska omsorgsföretaget Forenade Cares verksamhet i flertal kommuner i Sverige.
Dåvarande socialminister Lena Hallengren tillsatte år 2020 en statlig utredning för att se över kvalitéten i äldreomsorgen. Utredningen kom med sitt förslag 2022. En av slutsatsen i utredningen var att kvalitén i både omsorgsboende och hemtjänst varierar mycket och att det krävs effektivare instrument för att kommunerna ska kunna ställa krav både på privata och kommunala utförare för att höja kvalitén. Tyvärr har vår nuvarande regering valt att lägga utredningen på hyllan och inte gått vidare med utredningsförslagen.
Risk för skiktad äldreomsorg
Äldreomsorgen har uppenbara och stora strukturella problem, något som också Corona-kommissionen konstaterat. För att öka effektivitet samt säkra kvalitet och kapacitet i äldreomsorgen krävs organisatoriska förändringar. Ett grundläggande problem för en kommun som Stockholm, som har så många olika privata utförare, är att kommunen måste använda stora resurser för att effektivt och kontinuerligt följa upp kvalitén på de tjänster som de privata utförarna levererar. Vid de intervjuer som SeniorKraft gjort de senaste åren har vi hittills inte blivit övertygade om att de har de resurserna.
År 2009 infördes lagen om valfrihetssystem, LOV, för att underlätta för kommuner som ville konkurrensutsätta erbjudandet av hemtjänst. Den övergripande filosofin var att brukarna skulle ges valfrihet att välja mellan utövarna. Omfattningen av hemtjänst i privat regi varierar mycket mellan landets kommuner. I snitt ligger den på cirka 25 procent. Stockholms kommun har däremot en väsentligt större omfattning. År 2022 utfördes cirka 65 procent av hemtjänsten av privata utförare.
Det finns både vinnare och förlorare när äldreomsorgen allt mer präglas av valfrihetsfilosofin. Mycket talar för att systemet gynnar resursstarka individer med större förmåga att söka information och hitta de bästa alternativen. Detta riskerar att öppna vägen för en skiktad äldreomsorg där de som har ekonomiska resurser skaffar sig betydligt bättre kvalité på tjänsterna medan de övriga hänvisas till ett basutbud.
Stockholms kommun måste därför både stärka kvalitén på den kommunalt utförda äldreomsorgen och skaffa sig effektivare instrument att förbättra kvalitén hos de privata utförarna. Det är samtidigt dags för rikspolitikerna att ersätta LOV med ett system som sätter behovsstyrning i centrum och säkrar de äldres rätt till en god omsorg.
Höj lönenivåerna
En omfattande brist i äldreomsorgen som påtalades av Corona-kommissionen var den stora omfattningen av timanställningar. Här har den nuvarande politiska majoriteten i Stockholms kommun tagit ett viktigt initiativ för att väsentligt öka andelen fastanställda i äldreomsorgen för både den kommunalt och privat utförda verksamheten. Detta ökar tryggheten för vårdtagarna och förbättrar anställningsvillkoren för de anställda.
Arbetet inom äldreomsorgen är i många avseenden undervärderat. Det krävs politiska beslut för att skydda den från nedskärningar och satsa på att återupprätta den generella välfärdsmodellen som i sin tur kräver resurser, utbildning, personal och goda anställningsvillkor. En avgörande strategi för att säkra kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen måste bygga på att höja lönenivåerna.
Den stora politiska enighet som fanns direkt efter Coronapandemin om att väsentligt större resurser måste läggas på äldreomsorgen förefaller i dag, bara 5 år senare, vara totalt bortglömd. Kommer äldreomsorgen, med de väsentligt större krav på resurser som de stora demografiska förändringarna ställer, att klara matchen? Är våra politiker beredda att skjuta till de stora ökade resurser som kommer att krävas, även om det också kan innebära skattehöjningar?
Arne Ström och Torsten Wetterblad, tankesmedjan SeniorKraft
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
