Inte bara i skolan systemet skapar problem, skriver debattörerna. 

Den 28 maj går Socialdemokraterna till kongress på temat Ny riktning för Sverige. Att göra upp med marknadsmisslyckanden och ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden är en bärande del av partistyrelsens förslag. Det är mycket välkommet för behovet är akut. Gång på gång ser vi exempel på hur elever inte fått den utbildning de haft rätt till, samtidigt som skolägarna delat ut vinster till sig själva. Hur vårdkoncerner rundar regelverk för att kunna fakturera våra regioner lite till och exemplen på kriminella som driver och skor sig på välfärdsverksamhet börjar bli otaliga. Trots detta håller regeringen och Sverigedemokraterna krampaktigt fast vid att vi ska ha fri etablering och fria vinstuttag från våra gemensamma skattemedel.

Att den socialdemokratiska partiledningen är tydliga med att marknadsskolan ska avskaffas och att den fria etableringsrätten för välfärdsbolag ska tas bort skapar en möjlighet för Sverige att få bort avarterna ur välfärden och låta skattepengarna nå våra elever, vårdtagare, äldre och alla andra som välfärden finns till för.

Men ska vi på riktigt komma till rätta med problemen med ökad ojämlikhet, försämrad kvalitet och pressade villkor för personalen inom välfärden är det dock inte bara inom skolan där framväxten av vinstdrivande bolag måste hanteras. Vi ser liknade problem inom äldreomsorgen, sjukvården och HVB-marknaden, bara för att ta några exempel. För det grundläggande problemet kvarstår. Aktiebolagens krav på att bolag ska drivas med det huvudsakliga målet att göra vinst, är inte förenligt med välfärdens mål om en jämlik, och högkvalitativ vård, omsorg och utbildning för alla invånare.

I Stockholm ser vi dagligen hur marknadiseringen av vår grundläggande välfärd drabbar våra invånare. Det handlar om hur vinstdrivande vårdbolag spär på ojämlikheten genom att etablera sig i välmående områden och prioritera relativt friska patienter framför de svårast sjuka. Det handlar om hemtjänstföretag som pressar personalens villkor och har mer timanställd personal. Den senaste tiden har vi dessutom sett hur avregleringarna möjliggjort för gängkriminella att driva HVB-hem, vårdcentraler och assistansbolag.

Vi gör vi allt vi kan inom dagens lagstiftning för att begränsa marknadiseringens värsta konsekvenser. Vi minskar överkompensationen till friskolorna. Vi tar tillbaka äldreboenden med bristande kvalitet och missförhållanden i stadens regi. Vi har hävt avtal med HVB-hem med kriminella kopplingar och startar kommunala HVB-hem.

Men våra möjligheter att på lokal nivå göra upp med dessa marknadsmisslyckanden är tyvärr begränsade. Ska vi på allvar ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och skapa en jämlik och trygg välfärd som går att lita på, behöver vi ha en betydligt större andel av välfärden i offentlig regi och ha lagstiftning som gör att även de vinstdrivande bolag som finns kvar måste säkra principen att välfärd ska fördelas efter behov.

Vi vill också se en inriktning där vi i betydligt högre utsträckning än idag möjliggör för idéburna aktörer att bidra till välfärden. Genom att öka andelen offentlig regi i välfärden och samtidigt öka andelen idéburna aktörer kan vi skapa en bättre och mer jämlik välfärd för alla, samtidigt som vi kan se till att det finns utrymme för olika typer av verksamheter och alternativ för våra medborgare.

Det är hög tid för offensiva beslut på partikongressen och för en socialdemokrati som på allvar avmarknadiserar vår gemensamma välfärd.

Emilia Bjuggren (S), skolborgarråd i Stockholm och delegationsledare för Stockholms partidistrikt på S-kongressen

Ulrika Lorentzi (S), ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och kongressombud på S-kongressen