BRYSSEL: Under en glaskub vid rue Mont des Arts ligger ett stort konferenscenter som kallas ”Square”. Där träffades i helgen 2 000 europeiska progressiva; det största mötet någonsin. Särskild vikt hade lagts vid att bjuda in fackföreningar, NGO:s, tankesmedjor och gräsrötter aktiva i Europeiska Socialdemokratiska Partiet (ESP). Men den stora skillnaden jämfört med tidigare träffar låg inte i antalet deltagare.

Vid sidan av workshops, bokcaféer och mingel ska S-partiernas ledare diskutera sakfrågor i paneler som kallas ”leaders conversations”. Premiärministrar snackar med partiledare som blir premiärministrar lagom till nästa träff.

Men under helgens paneler deltog inte en enda S-märkt regeringschef. Det finns numer bara två i hela EU, Werner Faymann i Österrike och Helle Thorning-Schmidt. Den förre syntes i korridorerna, den senare hade fullt upp med förberedelserna av Danmarks EU-ordförandeskap.

Tillsammans med eurokrisen låg bristen av S-politiker i tungviktsklass som en våt filt över mötet. Merkel och Sarkozy nämndes med samma blandning av respekt och avsky som en gång Thatcher och Reagan. Vad göra när du är pressad mellan populism, teknokratiska lösningar och den svångremspolitik som är Europas nygamla dogm?

Poul Nyrup Rasmussen, ESP:s ordförande 2004-2011, hade som alltid svar på tal. Helgen på ”Square” blev hans avskedsföreställning. Han har gjutit nytt liv i ESP men avgår i förtid på grund av hälsoskäl. Rasmussens blandning av personliga historier och passionerade utfall mot de finansmarknader som han länge har varnat för, döljer dock en mer komplicerad bild.

EU:s S-partier har inte lyckats enas om ett gemensamt program för att tackla eurokrisen. Brittiska Labour motsätter sig euroobligationer, och får stöd av svenska S i tveksamheten inför en europeisk skatt på finansiella transaktioner.

Pascal Lamy, fransk progressiv och generaldirektör för WTO, höjde blicken ytterligare. Marknaderna är globala, progressiva partier regerar i stora delar av Latinamerika och växer i delar av Asien. Men det globala forumet för progressiva, Socialistinternationalen, lyckas inte hantera frågor om global demokrati och reglerade marknader i finanskrisens spår.

Sedan Lehman Brothers kraschade i september 2008 har 23 val genomförts i EU:s medlemsländer. Mot en bakgrund av finanskris och massarbetslöshet har Europas S-familj förlorat 18 av dessa. Från scenen hördes besvärjelser om att lyssna på väljarna. Men Europas väljare längtar nog efter progressiva partier som berättar vad de vill.

Det uppenbara ledarskapsproblemet och behovet av globalt samarbete kommer inte lösas av bulgaren Stanishev, som tills vidare övertar ordförandeklubban i ESP efter Rasmussen. I stället vänds blickarna mot valcykeln. Frankrike i vår. Tyskland 2013. Italien när som helst.

Så kommer Hollande, Steinbrück och Bersani att sitta som regeringschefer i en panel på nästa storträff? En sak krävs först. Väljarna ska övertygas om att trenden sedan Lehman Brothers kraschade förtjänar att brytas.