Tanvir Mansur

Krönika Vad gör vi åt att Sverigedemokraterna redan vunnit den politiska debatten? Hur stoppar vi återvandringståget?

Jag kan inte släppa det här. Sverigedemokraterna har redan vunnit. Efter att SD-politikern Tobias Andersson skrev “Nästa station: Kabul” på Twitter fick han mycket kritik. Många blev arga över den uppenbara rasismen. Men alla de som blev upprörda måste ha missat att det så kallade Återvandringståget redan är här. Resan mot Sverigedemokraternas drömvärld har redan startat.

Migrationsverket – som är en statlig myndighet och som inte har något med SD att göra – har det senaste året avslagit flera tusen asylansökningar från afghaner. De här människorna ska så småningom deporteras till det talibanstyrda Afghanistan. Har vi glömt bort bilderna från när människor hängde från evakueringsplanen i Kabul för ett år sen? Det är ett land i humanitär kris.

Det hade lika gärna kunnat vara Jimmie Åkesson som tog det beslutet 

 

Alla känner dessutom till att situationen för kvinnor är fruktansvärd under talibanernas styre. Trots det, har många kvinnor och flickor också fått avslag. Bland annat den 22-åriga Sahar Soltani, som bor i Göteborg med sin familj och pluggar på Chalmers. Myndigheten tycker att hon ska anpassa sig till talibanernas regler när hon återvänder. Det hade lika gärna kunnat vara Jimmie Åkesson som tog det beslutet.

Allt det här gör Migrationsverket oavsett vad SD skriver på Twitter. Alla vet att Afghanistan fortfarande är ett osäkert land. Men vi låtsas av någon anledning som att det (bara) är Sverigedemokraterna som vill flyktingar illa. Det här perspektivet är helt osynligt i riksdagsvalet. Återvandringståget är på väg.

I stället har vi en tävling mellan sossar och moderater om vem som kan sänka invandringen mest. Kolla på vilken debatt som helst. I Statsministermötet på SVT förklarar Ulf Kristersson att segregationen handlar om “en dålig invandringspolitik och en usel integration”. Precis som Sverigedemokraterna brukade säga förr. Vad svarar Magdalena Andersson? Hon säger: “Vi ärvde ju en av Europas mest liberala migrationspolitik. Vi la om den och har en stram migrationspolitik i Sverige och den ligger fast”.

Socialdemokraterna skryter nuförtiden om hur bra de har blivit på att förhindra människor från att komma hit.

Frågorna i valdebatterna handlar inte längre om det är höger- eller vänsterpolitik som är det bästa mot segregationen. Medierna ställer snarare frågan om hur Sverige kan stoppa invandringen och vem som är bäst på det. De bäddar för det här samtalet, tillsammans med partierna. Då har journalisterna köpt den verklighetsbeskrivning som Sverigedemokraterna förespråkat länge.

Att problemet med brott är invandringen.

Att problemet med segregation är invandringen.

Att problemen i välfärden är invandringen.

Vem ska då våga prata om rätten till asyl och att människor fortfarande drunknar i Medelhavet? Förut kallades det “åsiktskorridor” när Sverigedemokrater och deras vänner inte fick prata om sin syn på migration. Nu har det blivit tvärtom. Partiledaren som vurmar för mänskliga rättigheter får skämmas.

Därför har Sverigedemokraterna vunnit. Och radikaliseringen av svensk politik har pågått sen partiet kom in i Riksdagen 2010. I Danmark har de kommit längre på sitt återvandringståg. Det nationalistiska Dansk Folkeparti blev stödparti åt Regeringen under valet 2001. Efter det förändrades migrationspolitiken, men också samhällets människosyn. I dag är det de danska socialdemokraterna som vill skapa ett system där “icke-västliga” danskar ska vräkas från sina hem. Bara 30 procent i ett bostadsområde får ha “icke-västlig” bakgrund. Fortfarande ekar integrationsministern Anders Ygemans förslag om en gräns på olika etniciteter i eftersatta områden i Sverige. Det är ingen hemlighet att svenska socialdemokrater sneglar på danskarna. Frågan om etnicitet dyker upp i flera valdebatter och intervjuer just nu.

Det går inte ens att nämna att skatterna har sänkts med flera hundra miljarder de senaste 20 åren utan att en moderat skyller på “bidragstagarna”. Ulf Kristersson ifrågasattes av SVT:s partiledarutfrågning om sitt påstående att 700 000 utrikesfödda inte är självförsörjande. Trots det upprepade han sitt mantra i Statsministermötet på SVT, utan att det blev bemött. Samma lögn omvandlades i P1 Morgon till “varannan invandrad kan inte försörja sig själv”, av Moderaternas finansministerkandidat, Elisabeth Svantesson. Påståendet fick inte heller någon förklaring.

Men historien om nedmonteringen av välfärden är frånvarande i medierna. Då återstår så klart bara förklaringen att det är invandrarnas fel. Dom tar bidragen, dom skapar brotten. Dom, dom, dom. Vilka är vi som är kvar?

Mammorna i Järva-området gick ihop för ett år sen, efter ytterligare dödsskjutningar som chockerade stadsdelen. De skrev ett alternativt 34-punktsprogram. Det kom från familjer som själva hade drabbats. Men de ville inte ha mer misstänkliggörande av flyktingar eller förortsbor. De ville ha en skola med resurser för barnen och jobb för ungdomar, så att gängkriminalitet inte ska bli ett tänkbart alternativ. De ville bli lyssnade på. Vad fick de i stället? En valrörelse där tvååringar ska bli språktestade. Och att Sverige inte ska ha “Somalitowns”. Att det är “för många utrikesfödda som går på bidrag”.

Under valrörelsen har vi sett flera brutala förslag. Ett samtalsklimat som SD bara hade kunnat drömma om för tio år sen. Tänk att så många partier tävlar om att stämpla förortsbor och icke-vita minoriteter och deras barn (!) som kriminella. Allt från obligatorisk ADHD-screening på förortsbarn till DNA-test på papperslösa personer. Det är bara flera hållplatser innan Återvandringståget har kommit fram.

Segregation handlar om att något separeras från något annat. Att vissa har det svårt och andra har det väldigt gott ställt. Klassklyftorna börjar nå extremt höga nivåer i Sverige, och är på väg att förvärras med lågkonjunkturen. Varför handlar inte debatten om det?

När Donald Trump blev vald till president i USA, bestämde sig flera tidningar och nyhetsredaktioner att de skulle jobba ännu hårdare med faktagranskning och motverka desinformation. Särskilt eftersom Donald Trump visste att han kunde säga vad som helst, och det skulle spridas på sociala medier. “Democracy Dies In Darkness” blev The Washington Posts nya slogan. Vilka svenska journalister jobbar så här i dag i sin politiska bevakning? Varför ska SD:s världsbild få mer och mer plats? Vilka vill stoppa Återvandringståget?

Makten över politiken har Sverigedemokraterna redan fått. De har vunnit. Vad gör vi åt det?

Tanvir Mansur