Ledare Man ska inte känna sig överkörd av EU, utan stärkt av de mångas demokratiska makt i en osäker omvärld. Inte minst liberaler brukar lyfta det europeiska samarbetet som en viktig hjärtefråga, för fred och frihet. På senare tid menar man också att klimatarbete sköts bäst på EU-nivå, snarare än nationellt.
Bilden av EU som skurken riskerar att bli det man kommer ihåg
Men regeringens populism riskerar att skapa ett stort EU-missnöje som kan bli svårt att kontrollera.Vid det här laget är löftessveken från valrörelsen grundligt redovisade. Elstöd innan jul och sänkt pris vid pump är nu bara meme-material. Den nuvarande regeringen visar också i handling att man inte bryr sig om klimatet, oavsett vad de sedan säger.
I samband med att intresset för EU-politiken får ett uppsving i och med Sveriges ordförandeskap får regeringens populism en ny dimension. Är det i själva verket EU som är ansvarig för att väljarna inte får den hjälpen som vi blev lovade innan valet? Det kan verka så om man lyssnar på de som först nu inser att det kommer kosta rent ekonomiskt att strunta i att minska utsläppen i den takt vi har lovat. Det går emot EU-lagar (som är våra egna, demokratiska lagar).
EU:s inflytande spökar i bortförklaringar kring kompensationen för elpriserna, reduktionsplikten och klimatmålen. Trots att alla de reglerna var välkända innan valet.
När borgerliga politiker säger att EU stoppar dem från att infria sina vallöften spelar det mindre roll om de i nästa mening säger att det är bra, för att de tycker att EU är bra. Bilden av EU som skurken riskerar att bli det man kommer ihåg. På lång sikt är det destruktivt att måla upp en konflikt mellan EU och Sverige, oavsett om EU i det här fallet kan rädda oss från regeringens fossil-fixering.
När Storbritanniens Brexit-kampanj härjade och vann var slogan inte “Vi vill inte ta emot flyktingar”, även om xenofobin var bedövade och präglade hela den politiska debatten. Slagorden var istället “Ta tillbaka kontrollen”, vilket tyvärr är en otroligt lyckad politisk slogan i turbulenta tider där människor känner en stigande maktlöshet över sin boendesituation, sina arbeten och sin vardag i allmänhet.
Orden handlar inte bara om att välja bort ett oönskat nu eller en kris, vare sig det är flyktingar eller annorledes. Den handlar om att måla upp en yttre fiende i EU som kan förklara varför det känns som om politiker har blivit så otroligt maktlösa inför vår samtids utmaningar.
När miljö- och energifrågor nu har ersatt xenofobi som debatternas trollmat, är det mycket möjligt att samma knep används en gång till. Fast istället för myten om att EU tvingar oss att ta emot flyktingar blir det istället EU som gör att bensinen inte är billig längre och att elräkningen sticker iväg.
Dessutom får man inte glömma att M, KD och L regerar på SD:s nåder. SD tycker fortfarande att EU går på tvärs med den typ av närmare demokrati som de vill se, och menar att EU behöver reformeras i grunden. Med tanke på att liberalers hjärtefrågor har skickats till slakt sedan den här regeringen tillträde är det inte alls omöjligt EU:s rykte står näst på tur. Särskilt om man beskyller dem för deras egna misslyckade vallöften.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
