Dramatiken kring försöket att stänga det grekiska public service-bolaget ERT visar vikten av radio- och tv-bolag i allmänhetens tjänst.

Om löner i ett land drastiskt sänks, om butiker slår igen, om sjukvården knappast fungerar, om var tredje människa är arbetslös och om rasistiska partier försöker söker dra isär samhället, är det viktigt att public service fortsätter att fungera som en sammanhållande kraft.

När högerns premiärminister Antonis Samaras i förra veckan beordrade att dra ur sladden för ERT:s fortsatta sändningar, blev svartrutan symbolisk för en desperat regeringschef.

Desperat därför att Grekland misslyckats med att dra in pengar på att sälja av statlig egendom.

Ryska Gasprom drog sig nyligen ur diskussionerna om att köpa det statliga gasbolaget DEPA. Samaras har också pressen på sig att 2 000 statliga jobb ska bort den här månaden, annars betalas inga nya nödlån ut.

Då kom infallet att släcka ner public service. Det går säkert att spara en del pengar där. Men att dra ur sladden? Det var som Sveriges Radios vd Cilla Benkö sagt ”en provokation mot det fria ordet”.

Det kan bli regeringskris i Grekland eftersom koalitionens mindre partier är emot nedsläckningen. Men regeringskris och nyval skulle knappast skapa en dugligare regering, bara öka på nazistpartiet Gyllene Grynings växande väljarandel.

Domstolsutslaget som ogiltigförklarade svartrutan i tv har dock öppnat för en kompromiss för att undvika ett nyval.

Regeringen är emellertid oense om det mesta. Ny Demokrati gick nyligen öppet emot ett lagförslag från de två mindre regeringspartierna om hårdare straff för rasistiskt våld – alltså ännu en demokratifråga där högern sviktar.

Också i vår avkrok av Europa är det fria ordet satt under press, även om det inte är alls lika dramatiskt som i Grekland. Om de ekonomiskt pressade svenska dagstidningarnas journalistik blir allt ytligare, är det viktigt att det finns en stark radio och tv i allmänhetens tjänst. Liksom att denna public service finns på nätet, som en motvikt mot odemokratiska och rasistiska sajter.

Men regeringen tänker helt bakvänt. Pressad av EU:s konkurrensfanatism och dagstidningarnas nödrop vill den nu utreda om det går att sätta gränser för Sveriges Radios och Sveriges Televisions verksamhet på nätet. Det är kortsiktigt och dumt.

Överallt i Europa utarmas public service, med hänvisning till en allt sämre ekonomisk utveckling. Egentligen är det då, när debatten om framtiden blir allt snävare och svårare, som vi verkligen behöver oberoende nyheter och mångfald i kulturen.