Portugal visar möjligheten 

LEDARE Socialistpartiets seger i det portugisiska valet i helgen visar att ryktet om socialdemokratins omedelbart förestående död är överdriven.

Socialistpartiet fick stöd av 36,6 procent av väljarna. Nästan 10 procentenheter mer än högerpartiet (som lite förvirrande heter Socialdemokraterna). Dessutom ökade man jämfört med förra valet, trots att partiet suttit vid makten hela mandatperioden. Det börjar bli en trend nu. I valet i Finland i april blev socialdemokraterna största parti. Även i Danmark har socialdemokraterna bildat regering under året.

Den som söker en enda förklaringsgrund för den här utvecklingen får dock leta länge. I Danmark har socialdemokraterna länge anpassat sig till den populistiska högerns retorik i migrationsfrågor utan att det gett något påtagligt resultat i opinionen. I valet i juni var det främst andra, på den punkten mer liberalt sinnade, partier som gick fram, och sedan släppte fram Mette Frederiksen som statsminister.

I Finland klev partiet fram efter många års kräftgång men ökningen var ganska marginell. Även där var det en kombination av partier som gick fram, och ett betydande missnöje med det då sittande Centerpartiet, som bäddade för regeringsskiftet.

Portugal visar att det går att driva en offensiv ekonomisk politik som jämnar ut skillnaderna.

I Portugal kom António Costas socialdemokrater till makten 2015 efter fyra år av hårdfört nyliberalt styre under högerpartiets ledning. Costa fick stöd av två andra vänsterpartier och inledde en period av mer expansiv och utjämnande ekonomisk politik. Lönerna har ökat i offentlig sektor, pensionerna har förstärkts, minimilönen höjts, liksom arvs- och förmögenhetsskatterna. Ett stort investeringspaket i infrastruktur och klimatomställning har sjösatts.

Men inte heller den bilden är helt entydig. Portugal utgår från en mycket låg välfärdsnivå, och det är relativt sett enklare att göra stora förbättringar i ett sådant system. Ungefär som det var enklare att vara offensiv reformpolitiker på 1960-talet i Sverige än vad det är i dag. På senare tid har regeringen i Portugal också fått kritik från sina samarbetspartners på vänsterkanten.

Kritiken har handlar om flera saker. Dels har Portugal, trots expansionspolitiken, haft som mål att leva upp till kraven i EU:s stabilitetspakt, att minska statsskulden till 60 procent av BNP, och även kommit en bit på vägen i den ambitionen. Vänsterpartierna anser att det finns viktigare saker att lägga pengarna på. De kritiserar även att många av de nya jobb som skapats är osäkra anställningar med dåligt betalt och menar att minimilönen borde varit ännu högre. Tidningen Flamman speglade den ståndpunkten bra häromdagen.

Det troligaste utfallet är också att Costa nu bildar en socialistisk minoritetsregering med stöd av antingen vänsterpartierna eller också det lilla gröna partiet. Ungefär som under de senaste fyra åren.

Och även om det finns lika många förklaringar som det finns länder och partier i de länder där socialdemokratin nu vunnit val är det tydligt att det spelar roll var balanspunkten i politiken ligger. När missnöjespartier till höger växer hamnar helt andra frågor på dagordningen. Fallet Portugal visar att det går att driva en offensiv ekonomisk politik som jämnar ut skillnaderna, på tvärs mot den åtstramning som präglat så stora delar av Europa under de senaste decennierna. Costas framgångar visar dessutom att det går att vinna val på en sådan politik.