Förslaget att lägga ner SiS-ungdomshem och ersätta dem med ungdomsfängelser är ett utslag av populism. Det ska se ut som om regeringen tar krafttag mot kriminaliteten, men effekten skulle kunna bli den omvända.

Statens Institutionsstyrelse (SiS) har i dag 21 ungdomshem med omkring 700 platser. De som sitter på ungdomshem har antingen blivit tvångsplacerade enligt LVU (Lag om vård av unga) eller LSU (Lag om sluten ungdomsvård). LVU-ungdomarna har en individuell vårdplan. LSU ungdomarna är dömda till sluten ungdomsvård och vistelsen är precis som fängelsestraff tidsbegränsad. En person som inte fyllt 18 år får i dag bara dömas till fängelsestraff om det finns synnerliga skäl.

LSU-ungdomar har begått mycket grova brott, men även många LVU-ungdomar har utfört brottsliga handlingar. Av de pojkar som var LVU-placerade 2022 utgjorde ”kriminalitet” placeringsgrund för en tredjedel.

Ska SiS ungdomshem läggas ner helt eller delvis? 

Enligt Tidöavtalet ska särskilda ungdomsfängelser återinrättas. Sverige hade sådana fram till 1980. Ungdomsfängelserna ska, enligt avtalet, ”ersätta de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för i dag”. Formuleringen är otydlig. Men en välvillig tolkning är att regeringen inte vill lägga ner ungdomshemmen, men att domstolarna inte längre ska kunna döma ungdomar till sluten vård (LSU) utan att denna grupp i stället ska få fängelsestraff.

Två skäl har förts fram för detta. Det ena är att unga kriminella inte bör blandas med unga personer med missbruksproblem och lättare kriminalitet. Det andra skälet är att alltför många ungdomar rymmer från ungdomshemmen.

Det finns dock skäl att ifrågasätta båda dessa argument. För det första separeras sedan drygt ett år LVU- och LSU-ungdomar om de befinner sig på samma ungdomshem. Det betyder att unga som begått grova brott skiljs från övriga. För det andra har säkerheten stärkts på ungdomshem med LSU-ungdomar. Hittills har också har tre ungdomshem säkerhetsklassats, varav två (Tysslinge och Johannisberg) har den högsta säkerhetsklassen. Det innebär bland annat fyra meter höga säkerhetsstängsel, centralvakt och fordonssluss. Här gäller det också att skilja på två saker. Fortfarande är det många ungdomar som avviker från SiS ungdomshem, men det gäller inte de LSU-ungdomar som begått grova brott. I den gruppen har rymningarna minskat dramatiskt. Förra året var det två, en minskning från 26 två år tidigare.

Tanken med SiS ungdomshem är att ungdomar behöver särskilt stöd. Därför är personaltätheten högre än inom kriminalvården (men fackförbundet Seko anger goda skäl för att det behövs ännu mer personal). På SiS-hemmen finns också särskild kompetens för att arbeta med ungdomar, däribland får alla skolutbildning. Formuleringen i Tidöavtalet skapar nu en osäkerhet. Ska SiS ungdomshem läggas ner helt eller delvis? Är de senaste investeringarna kastade i sjön? Eller vill regeringen bara göra en kosmetisk förändring och behålla befintlig verksamhet men byta ut SiS-skylten mot en där det i stället står Kriminalvården?