Vill ta plats i nästa regering. Då måste Åkesson göra upp med partiets historia.
Troende brukar bekänna sina personliga synder i biktbåset, i ett enskilt samtal med en präst eller biktfader. Med politiska synder är det annorlunda. De kan förtigas eller dementeras, eller bara förbigås som om de inte är så viktiga. Men de tenderar ändå att återkommande göra sig gällande, och kan utvecklas till ett dåligt samvete som tynger ett parti. Då måste byken tvättas offentligt.
Så har det varit med Sverigedemokraternas högerextrema historia. Sverigedemokraterna bildades av Bevara Sverige Svenskt (BSS), en högerextrem vitmaktrörelse. I partiet fanns ett betydande inslag av medlemmar med en nazistisk politisk hemvist, som också var med när partiet bildades. Några bar vidare de nazistiska traditionerna från 30-talet, hade alltså varit nazister länge. En del var dubbelanslutna och även medlemmar i Nordiska rikspartiet.
Partiet var i början en grumlig brygd av främlingsfientlighet, förnekelse av Förintelsen, rasism, antisemitism och extremism.
Kända fakta
Allt detta har förstås varit allmänt känt länge. Saken har avhandlats i en lång rad böcker om Sverigedemokraternas historia. Så varför bikta sig nu? Partiet har gett en historiker i uppdrag att skriva en vitbok om partiets tidiga historia. En första del kom för något år sedan. Och nu kommer en tjock bok. Tidigare har Jimmie Åkesson avvisat frågor om partiets extrema historia och sagt att han inte vet något säkert om hela den där saken.
Så vad har ändrats? Och varför gör Sverigedemokraterna allt detta nu?
Sverigedemokraterna har växt och är nu Sveriges näst största parti. Sverigedemokraterna vill ta plats i nästa regering, och om partiet blir störst på högerkanten gör Jimmie Åkesson anspråk på att bli statsminister. Då behöver partiet göra upp med sin historia. Mycket tyder på att de tre andra Tidöpartierna nu är beredda att acceptera Sverigedemokraterna som regeringspartner. Det sista hindret ska undanröjas. Så tänker säkert partiledningen för Sverigedemokraterna.
Även Liberalerna krattar nu manegen för att släppa in Sverigedemokraterna i en ny Tidöregering, om dessa partier får tillräckligt stöd i nästa val. Man kan förstås tillfoga att Sverigedemokraterna på många sätt redan är en del av regeringen, utan att ha några ministerposter. Partiet har ju många tjänstemän i regeringskansliet och sitter med på ett stort antal interna möten på olika departement. Partiet sätter också i mångt och mycket redan regeringens agenda.
Därför denna politiska bikt. Så har Sverigedemokraterna nu befriats från sin egen historias tunga börda? Så är det nog inte, av en rad skäl.
Demoniserat andra grupper
I sitt tal i Almedalen passade Jimmie Åkesson på att ta avstånd från sitt partis antisemitism och bad Sveriges judar om ursäkt. Visst är det ett fall framåt. Problemet är att partiet också demoniserat andra grupper och religioner. I kriget och konflikten i Mellanöstern har Sverigedemokraterna tagit Israels parti mot palestinierna.
Även andra högerpolitiker och högerradikala rörelser runt om i världen har gjort samma förflyttning. De har kort sagt hittat en ny vän och en ny fiende. Israel regeras ju också av en högerregering som är beroende av högerradikala partier.
I vitboken konstateras att Sverigedemokraterna särskilt vänt sig mot svarta invandrare från Afrika och de som kommit från Mellanöstern. En av partiets mest framträdande ledande företrädare, Richard Jomshof, har inte bara kritiserat radikal islamism utan även gått till storm mot islam som religion i sig. Detta måste karakteriseras som en demonisering av en hel religion och en folkgrupp. Hur många decennier får vi vänta innan en partiledare för Sverigedemokraterna ber om ursäkt för detta slags islamofobi? Och vad ska man säga om Björn Söder, en tidigare tungviktare i partiet och fortfarande riksdagsledamot? Han har ju bara häromåret sagt att samer och judar kan bli svenska medborgare men ändå inte är svenskar.
I praktiken radikalkonservativt
Det är förstås bra att Sverigedemokraterna nu dokumenterat sin tidiga historia. Boken kommer att läsas med stort intresse. Frågan är vilka slutsatser partiet drar i praktiken, förutom att partiet var förfärligt och obehagligt förr i tiden? En historia som partiideologen Mattias Karlsson säger sig äcklas av. Sverigedemokraterna har under Åkesson visserligen gjort en förflyttning och sett till att många extremister lämnat partiet eller blivit uteslutna. Men ändå gör historien sig hela tiden påmind. Varför? Av det enkla skälet att det inte är så lätt att frigöra sig från sitt förflutna.
I grunden handlar det om vilket parti Sverigedemokraterna vill vara. Mattias Karlsson framhåller att partiet är socialkonservativt. Det ger bilden av ett parti som söker sammanhållning och tar samhällsansvar, inte strid utan försoning. Men i praktiken är Sverigedemokraterna mer radikalkonservativt, förenar i sina politiska instinkter radikalism och populism. Det märks i partiets skruvade retorik och agitation, mot invandrare och politiska motståndare.
Historieförvanskning
Exempelvis har Socialdemokraterna av Sverigedemokraterna beskrivits som pronazistiskt. En svårsmält historieförvanskning, inte minst mot bakgrund av den vitbok partiet nu presenterat och särskilt som nazisterna i Tyskland mördade och satte socialdemokraterna i koncentrationsläger. Den här typen av politiska lögner hör hemma i radikalkonservativa politiska miljöer, inte i socialkonservativa partier. Och vad ska man säga om partiets trollkonto, som partiet först förnekat och sedan försvarat. Den politiska lögnen är en i grunden nedbrytande metodik.
Radikalism i kombination med populism lägger också grunden för ett slags hållningslöshet. Sverigedemokratiska notoriska populism har lett till återkommande lappkast. Från antisemitism till islamofobi. Från kritik av vinster i välfärden till att hylla privata koncerner i skolan. I populisternas värld funkar det som funkar.
Därför lär partiets historia fortsätta att göra sig gällande. Helt nyligen avslöjades att riksdagsledamoten Daniel Lönn gillat antisemitiska inlägg på nätet. Han fick lämna sina uppdrag. Mycket litet tyder på att det var sista gången Sverigedemokraterna fick krishantera ledande företrädare som surfar runt i de högerradikala och högerextrema tassemarkerna.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
