Mer vegetariskt är en nödvändig komponent i omställningen till ett klimatsmart samhälle. Därför behöver Sverige utforma styrmedel för att minska köttkonsumtionen, skriver Helena Leander och Kew Nordqvist

Nyligen presenterades två rapporter som båda talar för att vi behöver äta mer vegetariskt för klimatets skull: IVL har undersökt olika matkassar och kommit fram till att det som ger den största klimatnyttan är att välja vegetariskt. Forskare från Chalmers har studerat olika matscenarier till 2050, och drar slutsatsen att om inget görs för att ändra våra matvanor så kommer bara maten att ge en klimatpåverkan på 1,9 ton/person, vilket är nästan dubbelt så mycket som det ton som brukar framhållas som en övre gräns. Med vegetabilisk mat ger maten bara upphov till 0,9 ton/person, eller ännu mindre om man dessutom räknar med förnybar energi och tekniska åtgärder.

Slutsatserna pekar i samma riktning som en rad andra rapporter som har undersökt miljökonsekvenserna av produktionen av kött – och det foder som går åt för den. Det går inte längre att blunda för att mer vegetariskt är en nödvändig komponent i omställningen till ett klimatsmart samhälle.

Inte bara för att kött i sig släpper ut mycket växthusgaser, utan också för att det kräver mycket mark och därmed minskar möjligheterna att odla bioenergi. Kor och får kan visserligen beta marker där det inte går att odla, men dagens djur får i ökande utsträckning sitt foder från prima åkermark. Mer vegetariskt är därmed nödvändigt om vi ska kunna försörja en växande världsbefolkning med mat, utan att skapa oacceptabla miljöproblem i form av utarmning av biologisk mångfald, övergödning, kemikaliespridning och vattenbrist. Det är en omöjlighet för hela världen att konsumera lika mycket animalisk mat som vi gör i Sverige idag.

Mer vegetariskt behöver kombineras med högre krav på det kött som serveras. Samtidigt som svenska hagar växer igen växer importen av djur som fötts upp under villkor vi aldrig skulle acceptera i Sverige. Det borde vara självklart att vi ställer samma krav på den mat som köps in till skolor och äldreboenden som vi ställer på de svenska bönderna! Genom att servera mer vegetariskt har vi råd att vara kräsnare med det kött som blir kvar.

Vi behöver också använda ekonomiska styrmedel, precis som vi gjort med lyckat resultat i andra delar av klimatpolitiken. Skatter som låter förorenare betala, så att det lönar sig att välja mer miljövänliga alternativ, brukar Anders Borg i teorin vara för. Men när det blir konkret så bromsar Borg. Jordbruksverkets argumentation för klimatskatt på kött och andra animaliska livsmedel tidigare i år viftades bort med hänvisning till att jordbruket betalar en (rabatterad) koldioxidskatt för dieseln. Men övriga växthusgasutsläpp – som metan och lustgas – är helt skattebefriade. Dem betalar vi för gemensamt, oavsett hur mycket eller lite kött vi äter.

Hur vi kan utforma skatter som styr mot klimatsmartare mat tål att tänka på. Olika djur och olika uppfödningssystem kan ge väldigt olika miljökonsekvenser, för klimatet såväl som för andra miljöaspekter som övergödning och biologisk mångfald, för att inte tala om konsekvenserna för djuren. Skatter som slår ut svenska bönder men lämnar fältet fritt för importerat kött gör varken djur eller miljö glada. Kan vi hitta ett styrmedel som löser alla dessa utmaningar, eller behöver vi kombinera flera?

De exakta styrmedlen för att minska köttkonsumtionen kan vi diskutera. Men att köttkonsumtionen behöver minska i Sverige, och att vi behöver en politik för det, kan ingen politiker vifta bort.

Helena Leander, miljöpolitisk talesperson för Miljöpartiet

Kew Nordqvist, jordbrukspolitisk talesperson för Miljöpartiet