Ny rapport visar att SD:s väljare, och Moderaternas, har radikaliserats.
Inför valet 2018 presenterade Institutet för framtidsstudier en rapport om Sverigedemokraternas väljare och deras värderingar.
En intressant sak var att den motsade den då ganska vanliga uppfattningen att Sverigedemokraternas väljare egentligen inte röstade SD på grund av invandringen. Tanken var att det inte var den frågan, utan ett missnöje med till exempel välfärden eller den bristande jämlikheten.
Hela 98 procent av partiets väljare uppgav 2018 att de ville minska invandringen, och det stämde säkert på ett plan. Talet om att det EGENTLIGEN handlar om välfärden har ibland haft ett mått av önsketänkande över sig.
Men den nya rapporten visar att det är lite mer komplicerat än så.
Säger något om utvecklingen sedan 2018
För sedan 2015 har Sverige minskat invandringen ned till de lägsta nivåerna i EU. Under 2025 fick bara 1 957 personer asyl här. Ytterligare drygt 12 000 fick stanna på grund av EU:s massflyktsdirektiv (från Ukraina) och kvotflyktingar via FN-systemet.
Ändå anser 97 procent av SD-väljarna fortfarande att invandringen måste minska.
På andra områden, som inställningen till det svenska medborgarskapet, har SD-väljarna till och med fått ännu mer extrema ståndpunkter.
72 procent av SD:s väljare anser att staten ska återkalla medborgarskap på grund av ”bristande vandel” och 71 procent om en person inte delar ”svenska värderingar”.
Det säger något om hur debatten och samhällsklimatet har utvecklats sedan 2018.
På samma sätt visar rapportförfattarna Pontus Strimling och Jens Rydgren att SD-väljarnas misstro mot viktiga samhällsinstitutioner förblir hög. De litar mer på riksdagen och regeringen än tidigare (fattas bara annat) men i övrigt är det ungefär som tidigare. Domstolarna och de etablerade medierna får låga betyg.
Och särskilt lyckliga eller mer inkluderade verkar de inte ha blivit eller känt sig av fyra års Sverigedemokratisk politik.
75 procent säger att de är lyckliga, endast 62 procent uppger att de känner sig som en del av samhället och bara 54 procent tror att de kommer att få det bättre i framtiden.
Hur kan man förklara detta?
Kanske är det välfärden ändå?
De har vunnit sin huvudfråga, men det mesta annat verkar lika.
Kanske är svaret att invandringen var en viktig orsak till att de började rösta på SD, men att det också finns en rad andra, ofta underliggande värderingar och livsbetingelser som gör att missnöjet består.
Så på ett plan är det kanske välfärden ändå.
Pontus Strimlings och Jens Rydgrens rapport visar ett par andra intressanta tendenser.
Det första är att SD-väljarna blivit mer klassiskt höger i ekonomiska frågor. Hela 76 procent av väljarna vill se sänkta skatter. 63 procent anser att den offentliga sektorn är för stor. Och 47 procent anser att det är bra med vinstdrivna alternativ i vården.
Det andra är att på flera av de tidigare nämnda punkterna har Moderaternas väljare närmat sig Sverigedemokraternas.
Vid seminariet där rapporten presenterades konstaterade författarna att den som trodde att SD:s närmande till makten skulle leda till att deras väljare närmade sig den övriga borgerligheten har fått fel.
Effekten har blivit den motsatta: Högern är mer samlad, men kring det som tidigare var uteslutande Sverigedemokratiska värderingar.
Det är alltså inte bara i parlamentet man kan se den tendensen. Förskjutningen är bredare än så.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
