Kriminalpolitiken behöver läggas om

Reaktionerna i Estland visar det ohållbara i regeringens politik.

Under augusti kommer de första svenska fångarna att flyttas till fängelset i Tartu. Sammanlagt ska 600 fängelsedömda svenskar interneras i det statliga estländska fängelset.

Men nu kan det hela stöta på patrull. Om den konservativa oppositionen vinner valet i Estland nästa år har de lovat att riva upp avtalet med Sverige.

Det finns mycket att säga om det där avtalet, och om idén att lägga ut svensk fångvård på entreprenad i andra länder.

Rättsosäkert?

Det första är att det är en dålig idé från början. Svenska brottslingar är Sveriges problem, samtidigt som det är av yttersta vikt att deras straff kan hanteras inom ett rättssäkert och kontrollerbart system.

Inför beslutet att skriva avtal med Estland var det många som varnade för det senare. Kan vi vara säkra på att det är svensk lag som gäller i det estniska fängelset?

Är det verkligen en bra idé att låta andra länder utföra svensk rättsskipning?

Ja, säger moderaten Gunnar Strömmer och de andra Tidöpartierna. Även Socialdemokraterna sade ja, men krävde samtidigt Sverige snabbt bygger ut den egna kriminalvården, så att lösningen i Estland blir tillfällig.

I grunden är problemet förstås att Tidöregeringen, ofta med stöd av S, ökat strafflängderna och arbetat just för att sätta fler i fängelse, även när det inte funnits några belägg för att det är till någon hjälp i brottsbekämpningen. Att skärpa straffen kan förstås vara motiverat, men under Tidö har det blivit en ideologisk princip, kliniskt frikopplad från den praktiska nyttan.

Konsekvensen är att de svenska fängelserna blivit överfulla. Flera intagna har fått dela cell och risken för bråk och våldsamheter har ökat. Fackförbundet Seko har flera gånger kritiserat politiken eftersom det ökar riskerna för deras medlemmar som arbetar på fängelserna.

Och nu hotas alltså hela projektet av den estniska oppositionen.

Det finns flera paradoxer inbyggda i detta.

Det ena är att motståndet i Estland bygger på ungefär samma politiska logik som präglat Tidöpartiernas tid vid makten – den nationalistiska och fördomsfulla. Konservativa politiker i Estland vill inte att Sverige ska exportera kriminella till deras land.

”Ta hand om ert eget skräp”, som Sandra Laur, politiker för kristdemokratiska Isamaa, formulerat saken.

Enligt en opinionsundersökning beställd av Institute for Social studies vid universitet i Tartu anser 54 procent av esterna att avtalet med Sverige bör sägas upp.

Samma reaktioner i Somalia

Fördomarna handlar om att många är rädda för att anhöriga till de dömda kommer resa till Tartu. Som om Estland skulle översvämmas av svenska kriminella.

Reaktionen påminner en del om den debatt som utbröt i Somalia när det blev känt att Tidöregeringen betalat 100 miljoner för att landet ska ta tillbaka personer som utvisats från Sverige och svenska regeringsföreträdare fick det att låta som att det bara var dömda kriminella som skulle utvisas.

Varför ska Somalia ta emot en massa kriminella från Sverige? frågade sig somalierna.

Reaktionerna, både då och nu, visar, på samma sätt som överbeläggningen i de svenska fängelserna, hur ohållbar den svenska politiken är.

Kriminalpolitiken behöver läggas om. Både för att fängelsesystemet ska fungera, och för att kriminaliteten ska minska.

Jesper Bengtsson