Det råder ett totalt missförstånd av vad oberoende och opartisk är.
Så har det hänt igen. Efter en utfrågning av någon ur Tidögänget har det utbrutit en diskussion om att public service är vänster och inte på något sätt opartiskt.
Bakgrunden är utfrågningen av Jimmie Åkesson i SVT förra veckan att programledarna i en fråga om Åkessons syn på islam hänvisade till en artikel av Somar al Naher i tidningen ETC.
Programledarna hänvisade till Dagens ETC som en ”oberoende rödgrön” källa i frågorna om Sverigedemokraternas syn på islam och muslimer. Det gällde bland annat Richard Jomshofs uttalanden om islam och SD:s förslag om slöjförbud.
Jimmie Åkesson hånskrattade, sade att det var det ”dummaste jag hört” och kallade ETC för vänsterextrem.
Dagarna efter har nätet fyllts av anklagelser mot SVT för att bryta mot sitt krav på opartiskhet.
I detta finns flera missförstånd, som alla sannolikt är medvetna.
Själva kärnan i journalistiken
Det första handlar om vad det innebär att vara ”oberoende”.
När det passar nätkrigarna och politikerna på högerkanten definieras det som att inte ha några åsikter alls.
Så är det förstås inte.
Att vara oberoende innebär att man inte har några formella band som knyter en till en annan part, till exempel ett politiskt parti eller ett större företag eller organisation. Det är därför den här ledarsidan kallas oberoende progressiv, för att visa att vi finns på vänsterkanten men inte är länkat till något parti.
Det är därför Svenska Dagbladets ledarsida är ”obunden moderat”. Den har en moderat grundsyn men styr helt över vad de själva vill tycka i politiska frågor.
Därmed var beskrivningen av ETC alldeles korrekt.
Det andra (medvetna) missförståndet handlar om opartiskhet. I dag har det, främst från högerkanten, blivit vanligt att ifrågasätta journalistens opartiskhet när denne ställer kritiska frågor. Som när Ebba Busch fick frågor om minskad elbilsförsäljning och slopade klimatsubventioner. KD-ledaren log sitt bredaste Livets Ord-leende och sade att frågorna var ”väldigt politiskt vinklade”.
Men en journalist blir inte partisk för att denne ställer kritiska frågor. I själva verket är kritiska frågor själva kärnan i journalistiken. Att vara opartisk innebär alltså inte att man bara lyssnar och nickar när en politiker säger något.
Alldeles för snälla mot Jimmie?
Ibland kan det innebära att man ställer samma frågor som de politiska motståndarna skulle gjort. För att visa lyssnarna och tittarna att det finns flera perspektiv på en fråga, inte bara den aktuella politikerns.
Det är då högerns nätkrigare rycker ut.
Ytterst är detta ett sätt att undergräva demokratin, eftersom kritiskt granskande journalister är en viktig förutsättning för varje fungerande demokrati.
Paradoxalt nog gissar jag att hänvisningen till en artikel i ETC handlade om att SVT:s journalister numera är så rädda för att kallas vänster att de valde att hänvisa till en annan källa när de ställde sin kritiska fråga, istället för att själva stå för den.
Resultatet blev i alla fall det samma.
Lika paradoxalt är att det i svallvågorna efter utfrågningen riktats lika mycket eller mer kritik från vänsterkanten. Där menar man att journalisterna var alldeles för snälla mot Jimmie. Att de inte ställde de viktiga följdfrågorna om indragna medborgarskap, vad islamism egentligen är för något och varför SD gått med på så mycket av Moderaternas ekonomiska politik.
Det är å andra sidan kritik som går ut på att journalisterna borde vara mer kritiska, inte att de ska förvandlas till nickedockor.
Jesper Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
