Inget av de fyra partierna kan rimligen riskera att det går till nyval.

Det har gått drygt en vecka sedan den rödgröna oppositionen vann valet, men positionerna kring hur en ny regering ska se ut har inte blivit mindre låsta.

Vänsterpartiet har en röd linje: de måste ingå i regeringen.

Centern har en annan: Vänstern får inte till något pris ingå i regeringen.

Det säger sig självt att något av dessa två partier måste släppa på sitt krav.

Det skulle bli effekten

Personligen har jag inget emot att Vänsterpartiet ingår i en regering, men jag förstår också att Centern, givet partiets i grunden borgerliga hållning, har tveksamheter.

Men ändå…

Givet valresultatet och de rödgröna partiernas positioner i sakpolitiska frågor måste C och V ställa sig frågan om någon av detta är viktigare än den mest avgörande röda linjen – att hålla Tidöpartierna borta från att bilda en ny regering.

Jag är nämligen helt övertygad om att det skulle bli effekten av ett nyval.

Ett tillräckligt stort antal väljare skulle tänka att den rödgröna sidan inte kan regera tillsammans och därmed rösta på något av Tidöpartierna.

De största förlorarna kommer med största sannolikhet vara just Centern och Vänsterpartiet.

Kanske tror de att utfallet skulle bli ett annat. Kanske är det därför de så hårdnackat säger att de aldrig kommer släppa på sitt kvar, trots att de vet att nyval kan bli effekten.

Men varför skulle de borgerliga väljare som gått över till Centern rösta på dem en gång till om risken är en ny Tidöregering?

Och varför skulle Vänsterpartiets väljare lägga sin röst på samma parti ännu en gång om de så tydligt prioriterat ministerposter framför att på allvar kräva vänsterpolitik?

Flera frågor kan avgöras snabbt

Det finns trots allt många frågor där de rödgröna partierna ganska snabbt skulle kunna enas om de bara satte sig ned och förhandlade.

Klimatpolitiken är det tydligaste exemplet.

Stödet till folkbildningen, biståndspolitiken och kulturfrågorna är andra områden där de har relativt stor samsyn, även om det finns nyansskillnader.

Att stoppa vinster i välfärden är ytterligare ett, där Centern öppnat för att gå med på en sådan lösning.

Allt det skulle gå förlorat om det blir nyval.

Jag inser att Centerns och Vänsterns höga tonläget kring de röda linjerna kan vara en strategisk position som ska bädda för ett bättre förhandlingsläge om linjen ändå måste korsas.

I så fall kommer jag skriva en helt annan ledare när den saken har klarnat.

Men tills vidare: skärp er!

Ingen röd linje kan vara mer otänkbar att passera än att riskera att Sverigedemokraterna och deras politik tar plats i nästa regering.

Jesper Bengtsson