Just när man trodde att marknadsfundamentalismen var död och begraven växlar en tidigare socialdemokratisk minister och en tidigare ordförande i Svenskt Näringsliv upp i falsett. 

Treans buss ringlar sig längs den kaotiska Solnavägen, förbi Eugeniavägen, Stockholm blir Solna. Medpassagerarna tittar nyfiket på skrytbygget som skulle bli ”världens modernaste sjukhus” och en triumf för marknadslösningarna OPS, offentlig-privat samverkan, och värdebaserad vård.

Borgen i stål, glas och tegel blev i stället något annat. Nästa generation, som pojken på bussen som pekar ut genom den grumliga glasrutan, växer upp med konsekvenserna. Och prislappen.

Men ingen kan väl tycka annat än att Nya Karolinska Solna är beviset på att marknaden ska hållas utanför vården – väl?

»Håll min öl«, ropar näringslivets megafoner i kör.

I en debattartikel häromdagen växlade Björn Rosengren, rådgivare inom investmentkoncernen Kinnevik och tidigare socialdemokratisk minister, och Leif Östling, tidigare ordförande för näringsorganisationen Svenskt Näringsliv, upp tonläget till falsett. »Politikerna är sjukvårdens stora problem«, menar herrarna.

Beviset är handplockade rapporter och indikatorer för vad som kännetecknar bra vård. Genomsnittsläkaren i OECD behandlar tre gånger så många patienter på samma tid som i Sverige, slår Östling och Rosengren fast.

Lösningen är att »plocka bort alla politiker och byråkrater som styr vården« så att vi inte sätter »moderna sjukhus i händerna på amatörer«.

Ja men då så.

Just när man trodde att marknadsfundamentalismen var död och begraven.

Den senaste tiden har näringslivet gjort det till något av en konst att försvara slukhålet NKS och idéerna som skandalbygget representerar. Möjligen som en undanmanöver för hagelskurarna med nyheter om okontrollerade kostnader, ljusskygg process och direkt livsfarlig vård.

I senaste numret av Handelskammartidningen Sthlm skriver Maria Ranka och Urban Edenström, vd respektive ordförande för näringslivsorganisationen Stockholms handelskammare, att »visionen måste hållas vid liv« med avseende på Nya Karolinska. Och »en alltför ensidig diskussion leder åt fel håll«.

Det blir faktiskt lite tröttsamt. Vi vet ju varför det blev fel – det är knappast ett mysterium. Är det några som är ensidiga är det i själva verket marknadsprofeterna.

Jag ger Rosengren och Östling rätt i en sak: det är amatörer som beslutat om Nya Karolinska.

Hur kommer det sig, egentligen? »Follow the money«, som uttrycket myntades i Watergateskildringen »All The President’s Men« från 1976. Näringslivets megafoner får lön för att försvara organisationer och företag som representerar ett särintresse i svensk politik.

Det finns helt enkelt pengar att tjäna på att dörren lämnas på glänt till sjukvården, skolan och omsorgen. Att reglera vinster i välfärden eller marknadsmodeller i vården hotar därmed den ekonomiska maktens kärnintressen.

Vi kan vara trygga i en sak. Ju ivrigare och krampaktigare näringslivets profeter försvarar NKS-haveriet, desto säkrare kan vi vara på att debatten är på väg åt rätt håll. Att det enda rätta är att vrida av kranen för pengapumpen från det gemensamma.

Men jag ger Björn Rosengren och Leif Östling rätt i en sak: det är amatörer som beslutat om Nya Karolinska.

Just därför är det så viktigt att rösta bort de ansvariga vid valurnorna i september, snarare än att dela ut fler blanka checkar till näringslivet.