KD offrar sina lokalpolitiker

ledare Allt fler kristdemokrater protesterar mot den nuvarande partiledningens ensidiga fokus på högerns frågor och kräver gränser mot Sverigedemokraterna. 

Tidigare i veckan meddelade Mattias Ingeson, kristdemokrat i Eksjö och ledamot i partiets regionstyrelse, att han inte kandiderar i valet 2022. Vid första anblick ingen större nyhet. Kandidater i lokalval hoppar av titt som tätt, lämnar sina partier av olika anledningar. Men avhoppet i Eksjö är ett av många små steg i samma riktning.
Ingeson beskriver upplevelserna som fått honom att tröttna i ett Facebookinlägg. Han ogillar partiledningens ensidiga fokus på migrationspolitik och hårda tag mot kriminaliteten. Han önskar att han hade kunnat känna sig trygg med att allt hans slit i en valrörelse “inte gör Jimmie Åkesson till minister”. Han poängterar att han fortfarande är ideologiskt kristdemokrat, men att det för honom betyder frihet och solidaritet.

Strateger, pressekreterare och partistyrelser kan sitta i huvudstaden och koka ihop planer och utspel bäst de vill. Men politik är inte ett spel

Det senaste halvåret har flera röster inom Kristdemokraterna höjts mot partiets nuvarande kurs. I ett reportage i DN i somras intervjuades frikyrkliga kristdemokrater som valt att lämna partiet på grund av den hårdare politiken och tonläget i migrationsfrågor. Statsvetaren Magnus Hagevi, professor vid Linnéuniversitetet, konstaterade i samma artikel att det inte bara rör sig om enskilda förtroendevalda som tröttnat – KD har tappat mycket stöd bland frikyrkliga väljare på grund av förflyttningen i flyktingfrågan.

Tidigare partiledaren Alf Svensson instämde i kritiken. I samma DN-reportage talade Svensson om den kristna plikten att hjälpa de mest utsatta. Häromveckan stämde Lars Adaktusson in. Som före detta Europaparlamentariker och tidigare andra vice ordförande i partiet skrev Adaktusson en debattartikel i SvD om att Kristdemokraterna måste ta tydligare avstånd från Sverigedemokraterna. Även tidigare partiledare Göran Hägglund har kritiserat den nya kristdemokratiska migrationspolitiken och hårda tonen.

Men tillbaka till Eksjö. Ingeson skriver i sitt Facebookinlägg att han länge “upplevt att utrymmet för den interna diskussionen är begränsat” inom partiet. Det mest drabbande är Ingesons personliga reflektioner kring att vara förtroendevald – det har varit avgörande för hans beslut att personer runt omkring honom har trott att han bytt värderingar och förändrats, i takt med att Kristdemokraterna gjort det.
“När jag har trott att jag har lånat min trovärdighet till partiet har jag i förlängningen betalat med att tappa den”.
Det sammanfattar problemet rätt väl. Strateger, pressekreterare och partistyrelser kan sitta i huvudstaden och koka ihop planer och utspel bäst de vill. Men politik är inte ett spel, och det är de förtroendevalda ute i landet som får leva med konsekvenserna av populistiska strategier.