ledare Arbetsmarknaden för dem som bara gått grundskolan är nästan helt stängd. Samtidigt saknar allt fler elever behörighet att söka till gymnasieskolans nationella program. Särskilt stort är problemet i utsatta områden.

I de så kallade utsatta områdena är kriminaliteten hög och många som bor där otrygga. Brotten som utförs begås ofta av unga män. Ett vanligt förslag för att få bukt med problemen är att det behövs fler närvarande poliser. Det stämmer, men det räcker inte. Reformer krävs också för att ge människor framtidstro. Enligt en undersökning från Organisationen The Global Village saknar var tredje pojke som lämnar grundskolan i ett utsatt område behörighet att söka ett nationellt gymnasieprogram. Det betyder att dörrarna stängs, ofta både till arbete och fortsatt utbildning. Knappast ett bra utgångsläge för att underlätta integration och minska brottslighet.

Två saker har hänt under de senaste decennierna som förändrat övergången från skola till arbetsliv. Det ena är att det successivt blivit svårare att få ett jobb för den som inte har gått ut gymnasiet. För 25 år sedan fanns fortfarande vissa möjligheter att komma ut i arbetslivet direkt efter grundskolan. Det utrymmet är numera minimalt. Det andra som skett är att Sverige under mitten av 1990-talet gick från ett relativt till ett målrelaterat betygssystem.

Kombinationen av en tuffare arbetsmarknad och det målrelaterade betygssystemet har bidragit till dagens läge.

Under det relativa betygssystemets tid blev inga elever underkända och det var möjligt även för dem som hade ettor i viktiga ämnen att söka vidare till flera av gymnasieskolans dåvarande linjer, däribland till dem med yrkesinriktning. Däremot kunde elever som inte varit närvarande få streck i betyget och bli tvingad att ta igen missad undervisning. När det målrelaterade betygssystemet infördes blev lägsta betygsnivån underkänd. En elev måste idag bli godkänd i engelska, matematik, svenska eller svenska som andra språk plus i minst fem ytterligare ämnen för att kunna söka till ett yrkesprogram. För att bli behörig till ett högskoleförberedande program krävs ännu mer. De hårdare kraven på behörighet har samtidigt inte lett till att elevernas kunskaper har höjts. Tvärtom hade eleverna bättre kunskaper i svenska, matematik och engelska under det gamla relativa betygssystemet.

De elever som inte blir behöriga att söka ett nationellt gymnasieprogram erbjuds att gå kortare introduktionsprogram. Men dessa program fungerar ofta dåligt. Ett syfte med introduktionsprogram är att få eleverna att i ett senare skede gå ett nationellt gymnasieprogram, men 19 år efter avslutad introduktionskurs är det färre än hälften som har en gymnasieexamen. Effekten har blivit ett de som inte blir behöriga att söka ett nationellt gymnasieprogram långsiktigt får det betydligt svårare än andra att etablera sig på arbetsmarknaden.

Kombinationen av en tuffare arbetsmarknad och det målrelaterade betygssystemet har bidragit till dagens läge. Pojkar i utsatta områden blir särskilt ofta obehöriga att söka till nationella gymnasieprogram, men det mest slående är klasskaraktären av utsorteringen. Det är totalt sett fyra gånger vanligare att elever med kortutbildade föräldrar (där ingen har eftergymnasial utbildning) inte blir behöriga till ett nationellt gymnasieprogram jämfört med elever med långutbildade föräldrar. Andelen av dem som inte blir behöriga är också högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, men en majoritet av de 17 200 elever som blev obehöriga 2018 var födda i Sverige.

Ekvationen går inte ihop. Vi kan inte ha ett system som stänger ute elever från gymnasieskolan samtidigt som arbetsmarknaden är stängd. Det är katastrofalt för många enskilda individer. Det är katastrofalt för Sverige. Det är särskilt katastrofalt för de utsatta områdena. Därför behövs ökad lärartäthet, fler specialpedagoger och reformer som gör skolan mer likvärdig, men det är också nödvändigt att öppna gymnasieskolan, i synnerhet yrkesprogrammen, och göra dem tillgängliga för fler, även för elever som har misslyckats i enstaka ämnen.

 

Mer fakta och argument i frågan finns i Tiden-rapporten ”Obehöriga att underkända”.