ledare Navalnyj och Krim. Många jämför situationen mellan Ryssland och omvärlden nu med kalla kriget. Men krisen blir bara hetare. Frågan är om någon kan kyla ned relationerna och i så fall vem?

På bara några veckor har relationerna mellan Ryssland och omvärlden blivit sämre än på decennier och många jämför den eskalerande situationen med kalla kriget. Men det var i alla fall just kallt. Utdraget. Låst.

Den här krisen blir bara hetare, samtidigt som det är svårt att se någon enkel väg mot en mer ”normal” relation så länge Putin måste agera som en stormakt för att behålla sitt stöd nationellt.

Egentligen har detta redan pågått i två decennier. Sedan Putin kom till makten första gången har Ryssland steg för steg inskränkt sina politiska friheter och skärpt tonläget mot omvärlden. Krigen i Georgien och på Krim visade hur långt det moderna Kreml faktiskt är berett att gå i sina storryska ambitioner.

Men på senare tid har det eskalerat nästan timme för timme.

Ständigt nya avslöjanden om ryska påverkansoperationer och ryska hackare. Hela tiden nya attacker på den inhemska oppositionen. Nu sitter den främste oppositionsledaren, Aleksej Navalnyj, fängslad, efter att han först blivit förgiftad med novitjok, och hans hälsa verkar oroväckande svag. Samtidigt vill myndigheterna stämpla hans politiska rörelse som en ”extremistgrupp” för att på det viset göra den olaglig.

Repressionen har inte varit skarpare sedan sovjettiden. Ändå är utvecklingen längs gränsen till Ukraina kanske det mest oroande.

Vid varje nytt steg har EU och USA svarat med diplomatiska reaktioner och nya sanktioner, men inget sånt tycks bita på regimen i Moskva.

Enligt EU har Ryssland flyttat över 100 000 man till gränsområdet tillsammans med nya fältsjukhus, stora mängder vapen och artilleri. I vilket annat läge som helst hade detta varit en tydlig signal att Ryssland rustar för krig. Som allra minst är det en tydlig signal till EU och USA om att Putin är redo att rikta ett stenhårt slag mot sitt grannland. Om situationen kräver det. Eller krasst uttryckt: nästa gång nöjer de sig inte med Krim.

Vid varje nytt steg har EU och USA svarat med diplomatiska reaktioner och nya sanktioner, men inget sånt tycks bita på regimen i Moskva. Tvärtom ökar det Putins vilja att visa sig stark mot omvärlden.

Nyligen avslöjade en utredning i Tjeckien att rysk underrättelsetjänst för några år sedan legat bakom en explosion i ett vapenlager. Tjeckien utvisade 18 ryska diplomater. Svaret kom omedelbart. 20 tjeckiska diplomater utvisades från Ryssland.

Någon behöver kyla ned relationerna nu. Men vem? EU och USA kan rimligen inte backa från sina krav på att Ryssland ska sluta upp med hackerattacker, stänga sina trollfabriker, respektera Ukrainas självständighet och släppa Navalnyj fri.

Och Putin verkar inte ha några planer på att backa.

En klyscha som används i sådana här sammanhang är att ”världen håller andan”. Riktigt så verkar det inte vara den här gången. Den nya europeiska superligan i fotboll drar fortfarande större rubriker och fler klick än den ökade spänningen mellan Ryssland och Väst.

Frågan är om vi trots det kanske ändå borde hålla andan.