ledare Snaran dras åt kring den tidigare presidenten i riksrättsprocessen. Trots att processen knappast kommer att få Trumps anhängare att ändra uppfattning eller stoppa framtida våld, kan den bli ett bevis på att lagen gäller även de mäktigaste.

Är verkligen riksrätten mot Donald Trump meningsfull? Aldrig så berörande videobilder av stormningen av kongressen som visats i veckan kan knappast få de 17 republikaner som krävs för en fällande dom att byta åsikt.

Och de tusentals amerikaner som fullt och fast tror på Trumps lögn om att presidentvalet bestulits dem, kommer de att ändra uppfattning? I själva verket kan man misstänka att uppståndelsen kring riksrätten för somliga ute i landet bara styrker de konspirationsteorier de bär på – en djup stat i Washington som styr och ställer, högt över huvudet på vanligt folk.

För den nyvalde presidenten Joe Biden riskerar riksrättsförhandlingarna att medialt dominera över en rad viktiga reformer han vill genomföra de första hundra dagarna. Och överskugga de konkreta problem som måste lösas, med höga dödstal i pandemin och en utbredd fattigdom. Och hur går åtalet mot Trump ihop med Bidens uttalade ambition att försöka ena en sargad nation?

Med detta sagt måste man nog inse att den helt centrala frågan är om man kan acceptera en person med så mycket makt som den amerikanska presidenten, när denne öppet visat att han vill stå över lagen.

En knivskarp bild av detta är när Trump i ett inspelat samtal med valledningen för Georgia vill att de ska leta reda på 11 780 röster, som behövs för att han ska ta hem delstaten. Han krigar alltså mot ett påstått valfusk, men är själv beredd att fuska. Så förljugen är Donald Trump.

Demokraternas plädering de senaste dagarna har rymt många tänkvärda sidor, inte minst från det känslomässigt starka videomaterialet. Det är väl ett försök att vädja till republikanska senatorers egenintresse att se till den egna säkerheten. Om det lyckas vända någons uppfattning i sak återstår att se.

Våldet är tyvärr en del av den amerikanska vardagen i form av polisvåld och udda figurer med automatvapen.

Det oavbrutna twittrande som länge setts som en stark politisk sida hos Trump, har de senaste dagarna ironiskt nog blivit som en snara, som stryper alla invändningar från hans anhängare om att stormningen av kongressen varit en slumpens skördar. Dag för dag, tweet för tweet, visar riksrättens sammanställning hur den tidigare presidenten med vilka medel som helst velat sabotera en valseger för motsidan.

Republikanernas huvudförsvar för Trump var First Amendment, alltså den grundlagsfästa yttrandefriheten. Hans försvarare hävdar att konstitutionen ger presidenten rätt att ifrågasätta ett valresultat.

Visst. Men kan denne dag efter dag, i månader, säga att historiens största valfusk ägt rum eller ska äga rum, utan minsta bevis? Går det verkligen att förena med den ed presidenten svurit att sätta nationens intresse först?

First Amendment rymmer också en grundlagsfäst pressfrihet. Det var närmast parodiskt när Trump lutade sig mot denna del av konstitutionen, sedan han i fyra år kallat medier som inte tycker som han för folkets fiender, som bara producerar fake news.

Demokraterna har under förhandlingarna gång på gång nästan som en besvärjelse sagt att en våldsam stormning av kongressen inte ska få hända igen. Det är en god tanke, men hur realistisk är den?

Våldet är tyvärr en del av den amerikanska vardagen i form av polisvåld och udda figurer med automatvapen. Dessvärre har Trump delvis bidragit till att normalisera och organisera tokstollarna, fullt märkbart vid stormningen av Kapitolium. Men låt oss hålla tummarna för att vi nått en vändpunkt, att FBI och andra myndigheter inte blundar för vitmakt-våldet.