Det krävs en nationell modell, skriver Sarah Wamala Andersson.
Svensk hälso- och sjukvård befinner sig i en paradox. Samtidigt som teknikutvecklingen accelererar med AI, digitala verktyg och välfärdsteknik – lyckas vi alltför sällan omsätta innovation till faktisk nytta. Problemet är inte brist på teknik, utan brist på rätt införande.
Vi saknar genomtänkt, evidensbaserad och etiskt förankrad implementering.
Tekniken finns – men vården blöder
Sverige står inför ett demografiskt skifte med växande vårdbehov och en krympande personalstyrka. I detta läge framställs tekniken som räddningen, men för många i vården har digitaliseringen blivit ännu ett stressmoment.
Oanpassade system, hastiga införanden och brist på stöd gör att potentialen förblir outnyttjad.
Vår forskning visar tydligt: tekniska lösningar fungerar först när de utvecklas tillsammans med dem som ska använda dem – personal, patienter och beslutsfattare. Det kräver ledarskap, ansvarstagande, organisatoriskt mognat ansvar och ett systemperspektiv.
Pilotfällan
Sverige drunknar i pilotprojekt som aldrig skalas upp. Varför? För att gång på gång upprepas samma misstag. Teknik införs utan att förstå kontexten. Interoperabilitet saknas. Målbilden är vag. Projekten är kortsiktiga. Och människan glöms bort.
Implementering måste börja med behovsanalys, involvera multiprofessionella team och ha tydliga mål för uppföljning. Att bjuda in forskare när projektet redan rullar är att blunda för kunskap.
Etik är inte ett tillval
AI och digitala beslutssystem väcker svåra etiska frågor. Vem ansvarar när algoritmen har fel? Hur skyddas integritet? Vad händer med de patienter som inte kan eller vill använda digital teknik?
Vi behöver en moralisk kompass. Transparens, ansvar, rättvisa och digital hälsolitteracitet måste vara grundpelare.
Tekniken ska inte exkludera, den ska inkludera, med respekt för människans rätt till förståelse, tillgång och självbestämmande.
Evidens först – inte sist
Innovation utan vetenskaplig förankring är inte bara ineffektiv, det är riskabel. Den urholkar förtroendet hos både personal, patienter och samhälle.
Evidens från verkligheten – real-world evidence – är inte ett tillval, utan en grundförutsättning. Vi måste förstå hur lösningar fungerar i praktiken: för personer med låg digital hälsolitteracitet, för äldre med kognitiv svikt, för personal under press, för verksamheter med låg digital mognad.
Utan det är det inte innovation – det är experiment, med begränsad nytta och stora risker.
Sätt människan i centrum
Människocentrerad teknikutveckling utgår från individens behov, vardag och rätt till självbestämmande. Tekniken ska stötta, inte belasta.
Användare måste vara med från start – inte som symboliska referensgrupper, utan som medskapare i processen. Det är där verklig och hållbar nytta tar form.
Kommunerna kan inte bära ansvaret ensamma
Kommunerna står ofta ensamma i komplexa beslut om teknik och upphandling. Det är inte rimligt.
Evidenskrav, interoperabilitet och implementeringsstöd måste bli norm. Staten behöver ta ett tydligare ledarskap och säkerställa gemensamma riktlinjer, strukturer för samverkan och ett långsiktigt nationellt stöd.
Universitet och högskolor måste kliva fram som aktiva brobyggare – mellan teknikleverantörer, personal, patienter och beslutsfattare. De bör erbjuda testbäddar, utbildning, policyrelevant forskning, samt bidra med den kritiska analysen som skyddar människovärdet.
Forskningsfinansiärer behöver styra mot tvärvetenskapliga, behovsdrivna satsningar i nära samverkan med samhällets aktörer – för att utveckla styrmodeller, standarder och incitament som möjliggör implementering med verklig effekt.
Ett systemlyft för digital vårdtransformation
Digitalisering och AI har kraft att förbättra liv, stärka vården och frigöra resurser, men bara om de införs rätt. Men teknik räddar inga liv i sig. Det är hur vi använder den som avgör.
Sverige har alla förutsättningar att bli ett föregångsland inom digital vård och välfärd, men det kräver ett tydligt omtag.
Vi behöver en nationell modell för effektiv, evidensbaserad och etisk implementering av digital teknik, där vetenskap, människovärde och samhällsnytta står i centrum.
Tekniken är aldrig målet. Det är värdet den skapar för människan som räknas. Och det värdet kan vi skapa tillsammans.
Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
