Vem som bildar regering efter valet i Israel är i nuläget osäkert.
Benjamin Netanyahus Likud blir av allt att döma största parti i valet i Israel och med stödpartier blir de tillsammans största block. Större än de som ställt sig bakom Gadi Eisenkot och hans nya oppositionsparti Yashar, som har gått bra i valet.
Men Likud är likväl största parti.
Benjamin Netanyahu har dominerat israelisk politik i flera decennier, han tillträdde som premiärminister första gången för trettio år sedan. Gadi Eisenkot är en akademiker som varit general och chef för försvaret, ingick i krigskabinettet till för något år sedan.
Två högerpolitiker
Valet stod därmed mellan två högerpolitiker. Netanyahu har de senaste året regerat tillsammans den israeliska extremhögern, som drivit på kriget i Gaza ytterligare och understött bosättningarna på Västbanken. Eiskenkot stöds av några små partier i mitten och till vänster.
Något vänsteralternativ fanns inte. Det israeliska arbetarpartiet upplöstes för ett par år sedan. Fredsrörelsen är marginaliserad. ”Den förenade arabiska listan” ökade från 10 till 19 mandat. Den arabiska befolkningen i Israel växer och ligger nu på 21 procent. Den demografiska utvecklingen spelar här en roll, vilket säkert medverkar till att radikalisera högern. Men såväl Netanyahu som Eiskenkot har avvisat att söka stöd från det hållet.
Eller kommer de två huvudmotståndarna att göra upp och regera tillsammans?
Rättvis fred inte realistiskt
Allt vore förstås ett bättre alternativ än den nuvarande alliansen mellan Netanyahu och ytterhögern. Men en långsiktig och rättvis fred är inte realistiskt som det ser ut för närvarande, och ännu mindre efter Hamas attack 2023. Det bästa som kan komma ut av detta är att Israel något dämpar sina attacker i Gaza och fortsatta bosättningar på Västbanken. Men i ett avseende skulle en annan regering vara ett fall framåt. Högern vill genomföra en ”juridisk reform” efter den anser att domstolarna fått för stor makt och hindrar politiska att agera.
Det skulle undergräva maktdelningen i den israeliska demokratin.
Men i den stora frågan om fred är utsikterna synnerligen dystra, oavsett vem som blir premiärminister. Valrörelsen har förstås påverkats av den ofattbara och brutala terrorattacken mot södra Israel den 7 oktober 2023.
Inte minst eftersom Netanyahu har blockerat en oberoende granskning av hur den kunde ske.
Attacken var ett massmord riktat mot både militären men framför allt civilbefolkningen, präglad av ett besinningslöst dödande. Detta måste betraktas som ännu en vattendelare i konflikten mellan israeler och palestinier.
Som kriget som utbröt efter delningsplanen för Palestina 1947, den stora palestinska flyktingvågen och utropandet av staten Israel 1948. Som Sexdagarskriget 1967 då Israel tog kontrollen över och efterhand inledde de judiska bosättningarna på Västbanken.
Hårda israeliska straffaktioner
Hamas attack 2023 har skakat om Israel och gynnat politiker och grupper som står för maximal hämnd. 74 000 palestinier har dött, varav 21 000 barn. Förstörelsen i Gaza är ofattbar. Det beräknas att 70 000 ton bomber har fällts över Gaza, på 365 kvadratkilometer. Dokumentärfilmen Naza vittnar om en högteknologisk övervakning av enskilda palestinier via deras mobiler och AI-genererad precisionsbombning för att döda Hamasanhängare i deras hem.
Men misstagen är många och kalkylen inkluderar många civila, familjer och barn. Till detta kommer att Netanyahu stoppade och förhindrade införsel av förnödenheter och medvetet framkallade svält och mänskligt lidande, nöd och död. Filmens vittnesmål inifrån den israeliska militären berättar om israeliska soldater som dödar personer som står i matköer och väntar på mat, eftersom de överträder en gräns militären dragit. Det här mönstret av hårda israeliska straffaktioner är förstås inte något nytt, utan tvärtom ett mönster med många och långa historiska rötter. Men Gaza är värre än det vi sett tidigare. Och kriget och dödandet fortsätter.
Palestina existerar inte i deras ögon
Grunden till konflikten är att två folk gör anspråk på samma land, ”det förlovade landet”. Israel har i snart 60 år ockuperat Västbanken men under alla dessa år har Israel steg för steg sett till att etablera israeliska bosättningar och trängt bort palestinierna. Det palestinska självstyret är därför starkt begränsat, både reellt och territoriellt. Bosättningarna har pågått länge. Men de har fått ny fart efter 7 oktober. De har till och med fått amerikanska högerpolitiker att protestera. Kanske eftersom amerikanska palestinier som bosatt sig för att försvara byar och gårdar också drabbas. Inte heller en amerikansk flagga på Västbanken ger något skydd mot bosättarna.
Allt detta är särskilt problematiskt eftersom Västbanken var tänkt att utgöra grunden för den stat som skulle ge palestinierna ett nationellt hem. Inga av de ledande politikerna i Israel kan i dag tänka sig en palestinska stat. Palestina existerar inte i deras ögon. Israel har alltså agerat målmedvetet för att omöjliggöra en palestinsk statsbildning, och utsträcka Israels territorium. Ytterhögern talar öppet om att fördriva palestinierna från Västbanken och kanske också Gaza.
Det är en historisk tragedi som nu utspelar sig inför en passiv omvärld, med USA:s passiva och aktiva stöd. Allt detta bäddar för nya krig och nya terrordåd.
Håkan A Bengtsson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
