Vi måste utmana bilden av att västvärldens män ska lösa klimathotet när det är de som släpper ut mest och påverkas minst av klimatförändringarna. Beslut om vår gemensamma framtid måste i stället lösas tillsammans genom klimaträttvisa och demokratiska processer.

Det finns en föreställning i västvärlden om att våra makthavare står i de främsta leden i klimatförhandlingarna i Durban, för att rädda jorden från en kommande klimatkatastrof. I själva verket står västvärlden och i synnerhet västvärldens män för den absoluta majoriteten av såväl de historiska, som de konsumtionsbaserade utsläppen. Utsläpp som än i dag ökar.

Men västvärlden bär inte bara stor skuld till de klimatkatastrofer vi ser i dag, utan även till hur katastroferna förvärras och slår hårt mot framförallt kvinnor i tredje världen. Samtidigt som klimatflyktingarna ökar ser vi att fyra av fem flyktingar finns i tredje världen medan Fort Europas murar byggs allt högre.

När klimatförändringarna underbygger väpnande konflikter så exporterar Sverige mest vapen i hela världen i förhållande till befolkningsmängd. Då fattigdom leder till att klimatkatastrofer slår hårdare mot befolkningen, och ofattbara 14 gånger hårdare mot kvinnor i jämförelse med män, så väljer Sverige att urholka biståndsbudgeten för att finansiera klimatbiståndet.

För att finna lösningar på klimathotet måste vi utmana bilden av att västvärldens män kan lösa den åt oss genom förhandlingar mellan statschefers, världsbanken, IMF och näringslivet. Anledningen till att lösningen inte finns där, är att det är dessa grupper som har allra minst att vinna på en global och könsbaserad utjämning av växthusgasutsläppen, eller en omfördelning av den ekonomiska och politiska makten. Det är också dessa män som påverkas minst av de klimatkatastrofer vi ser i dag.

Det är med andra ord inget alternativ att – som den nuvarande regeringen – lägga sig på samma låga nivå som resten av EU i klimatförhandlingarna. Sverige har under årtionden använt fossil energi för att bygga upp dagens välfärd. Nu måste vi gå före när det gäller att reducera utsläppen och på så sätt ge andra länder möjligheter att lyfta sig ur fattigdom. Sverige har även med våra stora förnyelsebara naturresurser ovanligt goda förutsättningar att minska våra klimatutsläpp och därmed också ett stort ansvar att verkligen göra detta.

Feministiskt Initiativ kräver att Sverige går före och driver på för ett bindande, ambitiöst och rättvist avtal. En klimatbudget måste upprättas där Sverige visar hur vi år för år ska minska vår klimatpåverkan. Delar av AP-fonderna, som förvaltar en del av våra pensionspengar, måste aktiveras för att bidra till finansieringen av den nödvändiga klimatomställningen.

Globalt måste det införas en skatt på utsläpp av växthusgaser där inkomsterna administreras genom FN, för att hantera naturkatastrofer och stödja klimatvänliga och hållbara samhällen i tredje världen. Pengarna måste fördelas med ett genusperspektiv, då vi vet att när kvinnor blir delaktiga i katastrofförberedande arbete och när kvinnors situation vid katastrofer uppmärksammas, så ser vi betydligt mindre dödsfall bland hela befolkningen. I synnerhet bland kvinnor och barn.

Slutligen måste västvärlden ta ansvar för de konflikter som skapas runt om i världen genom att stoppa vapenexporten och börja ta ansvar för den ständigt ökande mängden klimatflyktingar. Genom att öppna upp nationsgränserna och riva Fort Europas murar ska vi göra det möjligt för människor kan söka skydd och ett värdigare liv i ett annat land.

För att detta ska vara möjligt krävs det ett politiskt systemskifte. Klimatförhandlingarna måste demokratiseras. Vi måste på riktigt arbeta tillsammans, i stället för som i dag låta en liten grupp styra vår framtid. Om vi inte ser att det är kvinnor i de fattigaste länderna som drabbas hårdast och att det är män i den rika delen av världen som bär det största ansvaret och sitter på makten, så kommer vi heller aldrig finna de politiska lösningarna på klimathoten – som handlar om att minska klimatpåverkan samtidigt som den utjämnas mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor.

Carl Emanuelsson, Sissela Nordling Blanco, Stina Svensson, talespersoner Feministiskt initiativ.