En klassmedveten politik för folkhälsa

Debatt Socialdemokraternas nya riktning behöver sätta ljuset på ojämlikhet som orsak till folkhälsoklyftor.

En kvinna som har hög utbildning och god ekonomi lever statistiskt sett 11 år länge än en kvinna som har kort utbildning och dålig ekonomi. I Sverige är det fattiga kvinnor som betalar ojämlikhetens pris i form av sämre hälsa och kortare liv. Medellivslängden fortsätter öka för alla grupper i samhället medan utvecklingen går i motsatt riktning för kvinnor som inte gått gymnasiet. Den återstående medellivslängden vid 30 års ålder bland kvinnor som saknar gymnasieutbildning har från 2006 fram till 2023 minskat från 51,4 till 50,6 år.

Sverige är ett land med stor ekonomisk ojämlikhet. Knappt 15 procent av befolkningen har låg ekonomisk standard och två tredjedelar av dem har varit i den situationen i tre av de senaste fyra åren. Mer än vart tionde barn lever i ett hushåll med varaktigt låg ekonomisk standard. Socialdemokraternas nya riktning behöver sätta ljuset på ojämlikhet som orsak till folkhälsoklyftor. ”God och jämlik folkhälsa” nämns endast pliktskyldigt under ”Vård och omsorg” i partiprogrammet. I riktlinjerna saknas det socioekonomiska perspektivet och folkhälsa reduceras till levnadsvanor och individualiserad självhjälp: ”Genom att leva och äta sunt och motionera kan alla få verktyg att ta hand om sin egen hälsa.”

Kommissionen för jämlik hälsa deklarerade att ”hälsoklyftorna är stora”

För 10 år sedan kopplade socialdemokratin samman klass och hälsa i en ny folkhälsopolitik. 2014 tillsatte Stefan Löfvens regering kommissionen för jämlik hälsa. Målet var att minska hälsoklyftorna med en ”medveten folkhälsopolitik” genom att ”förbättra villkoren för de grupper som är socialt och ekonomiskt mest utsatta och som därmed löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död” (Prop. 2017/18:249). Kommissionen för jämlik hälsa deklarerade 2016 att ”Folkhälsan i ett internationellt perspektiv är god – men hälsoklyftorna är stora”. Medellivslängden skilde då sex år mellan den med en eftergymnasial utbildning och den som saknade gymnasieutbildning. Medellivslängden ökade för alla grupper men för lågutbildade kvinnor hade den knappt ökat alls de senaste 20 åren.

Man konstaterade att ekonomisk utsatthet påverkar människors hälsa negativt och att ”jämlik hälsa handlar ytterst om mer jämlika livsvillkor mellan olika socioekonomiska grupper”. I första hand genom att stärka möjligheter till egen försörjning, i andra hand genom stöd till de vars resurser inte räcker till. Förslag lades fram inom åtta målområden inom alla politikområden med betoning på vikten av utjämning och kompensatoriska insatser. Rörande inkomst och försörjning fanns förslag om att stärka barnbidraget, bostadsbidraget och indexerad riksnorm för ekonomiskt bistånd. Mot bakgrund av de stora ekonomiska klyftorna menade man att en mer jämlik hälsa kräver ”förstärkningar av de ekonomiska resurserna för dem med knappa ekonomiska marginaler”.

Den S-ledda regeringens folkhälsominister Annika Strandhäll styrde om folkhälsopolitiken.

Målet är god och jämlik hälsa i hela befolkningen och de påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.

Medlet en folkhälsopolitik för att ”förbättra villkoren för de grupper som är socialt och ekonomiskt mest utsatta och som därmed löper störst risk att drabbas av ohälsa och för tidig död”.

Argumentet att ”En befolkning som är frisk och mår bra skapar bättre förutsättningar för välstånd och ökad tillväxt genom minskad sjukfrånvaro, ökad sysselsättning, högre produktivitet och minskade behov av vård och omsorg.”

Något helt annat än dagens folkhälsodebatt där den kristdemokratiske folkhälsoministern intar den för högern bekväma ståndpunkten att om folk skärper sig, äter nyttigt och cyklar kommer ohälsan minska. Staten kan möjligen bistå med ett fritidskort.

Sofia Magnusson, socialdemokratiskt regionråd i Region Värmland med ansvar för kultur, folkbildning och folkhälsa.