Sjukvårdskrisen är resultatet av en mer eller mindre medveten politik. Det handlar om låga löner, få utbildningsplatser, stressig arbetsmiljö och ofta orimliga budgetramar.
Lägg där till omorganisationer och hoten om outsourcing och privatiseringar, som ligger som ett ständigt orosmoment för medarbetarna. Det ska vara en stålkvinna, eller en modern Florence Nightingale, för att klara ett arbetsliv inom den svenska sjukvården.
Och även om ambitionerna varit goda, har politikerna sällan lyssnat på proffsen. De sjuksköterskor, undersköterskor och andra som varje dag, dygnet runt, jobbar inom sjukvården.
Det är ett riskfullt spel med den svenska välfärden politikerna ägnar sig åt. Köerna är ibland orimligt långa och människor dör på grund av bristande vård. Och när det lönar sig bättre att utbilda sig till ingenjör, varför ska man då plugga till sjuksköterska? Enligt statistik från Vårdförbundet skiljer det drygt fem miljoner kronor i livslön mellan en sjuksköterska och en civilingenjör.
Situationen på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg har i SVT Väst liknats vid ett tältläger. Till SVT säger skyddsombudet Caroline Laursen: »Jag anser att patientsäkerheten är hotad då patienterna inte får den vård som de är berättigade till.«
I december avled en gravid kvinna på Mölndalsakuten och sjukhusledningen medger i en Lex Mariaanmälan att grava fel begåtts. På Sunderby sjukhus i Norrbotten var det i förra veckan stabsläge. Men där är de rätt vana, bara under 2016 tvingades sjukhuset att införa stabsläge 15 gånger. I förra veckan stängdes en canceravdelning på Skånes universitetssjukhus på grund av personalbrist.
Dagens Nyheter har granskat de skandalösa turerna kring Karolinska sjukhuset, och nu senast i en serie artiklar också synat akutsjukvården Stockholm.
Vittnena om en svensk sjukvård i kris är många. Men hur blev det så?
Det behövs nya politiska tag i den svenska sjukvården
På 90-talet var outsourcing och privatisering högt upp på de regerande politikernas agendor i en sjukvård som överlag funkade rätt bra. Samtidigt lobbade läkarnas fackförbund för att minska antalet utbildningsplatser. Protektionismen lyckades, och antalet utbildningsplatser till läkarlinjen minskade med över 200 per år. Ironiskt nog kanske den enda gången som politikerna verkligen har lyssnat på facket, men däremot inte lyssnade på varningarna från Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsen.
Men det som också hände var att lönen, för framför allt sjuksköterskor och undersköterskor, halkade efter andra grupper på arbetsmarknaden. Att utbilda sig till traditionellt manliga yrken lönade sig betydligt bättre.
Lönerna inom sjukvården är i praktiken satta av politiker som sätter budgetramar. I en naiv tro på att eviga rationaliseringar skapar utrymme för satsningar ströps möjligheterna till rimliga arbetsuppgifter. Scheman stramades upp och sjukvården stal metoder från industrin. Fikapauserna blev knappt andningspauser för en allt mer utnyttjad skara medarbetare.
Samtidigt diskuterade vi vinsterna i välfärden. Inte de vinster välfärden faktiskt gör för kropp och själ, utan de rent ekonomiska. De vinster en rationaliserad sjukvård, med skralt betalda medarbetare, genererar de privata aktörer som tjänar pengar på att vi blir sjuka. Pengar som hamnar i skatteparadis istället för på lönekonton hos dem som bygger vår sjukvård.
Politiken har handlat om privatiseringar i stället för om det som är det grundläggande och som behöver förstärkas, och det är medarbetarna i sjukvården.
Det behövs nya politiska tag i den svenska sjukvården. Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) borde tillsätta en haverikommission för att snarast hitta politiska lösningar som kan säkra en fungerande sjukvård. En välfärd där patienter får den vård de behöver och personalen har en bra arbetsmiljö och rimligt bra betalt för sitt slit.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
