De är synd om de rika. Om detta slog Sveriges radios Ekot larm i går morse. De tvingas bo i villaghetton i Täby, Danderyd, Bromma, Lidingö och Nacka, där de aldrig träffar några udda, roliga människor. Utan bara möter vita, fantasilösa karriärister och uttråkade lyxfruar.

En del av de rika vill nog veta mer om hur fattiga har det, men det går ju inte. Tjänar man så bra som de rika gör kan man ju inte ta tunnelbanan till jobbet. Känslan för stil kräver att man sätter sig solo i sin BMW eller Audi och kör till garaget på Sturegatan och sedan hissen upp till kontoret, där man kan stänga dörren om sig och utöva makt över de mindre bemedlade. Utan att någonsin behöva tala med dem, än mindre nudda vid dem.

Anställa funktionshindrade? Hur skulle det se ut? Skulle man vara tvungen att prata med dem också? Ta in deltidssjukskrivna? Nej, det kostar för mycket. Det är lite sorgligt att de tänker så. De rika skulle faktiskt för sin personliga utveckling och mognad behöva fler oväntade möten med alla de spännande människor som också lever i Sverige.

Det tragiska är att det utanför de förkvävande problemområdena Täby, Danderyd, Bromma, Lidingö och Nacka finns riktiga, brusande samhällen, med kärlek och starka känslor, av gemenskap och upplevelser, som de rika sällan får ta del av. Det talas nu om att kyrkan ska starta uppsökande verksamhet för att trösta de rika som sitter och deppar vid sina swimmingpooler.

För vad ska de stackarna göra med alla de miljoner, som ramlar över dem i form av jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt och reformerad fastighetsskatt? Det är klart att man inte är tvungen att köpa en andra bil eller ett tredje fritidshus. Men det blir lätt så, om man värdesätter båtar högre än vänner, och stenhus än viktigare än kultur. Det är här det stora mänskliga misslyckandet ligger.

Skulle man råka hamna i några av dessa ghetton blir livet lätt en gigantisk pittmätning. Vem har störst hus? Vem har vräkigaste bilen? Inte kan du ha en simpel klotgrill som du köpt på macken, när det finns gasolgrillar som är lika stora som en Steinwayflygel!

Integrationsverket borde starta en utredning för att bryta de rikas utanförskap, till exempel genom att riva delar av Ålstens Torg i Bromma och bygga ett fem våningar högt hyreshus där. Det är obegripligt att Folkhälsoinstitutet inte dragit igång en stor enkätundersökning om de rikas matvanor. För det kan inte vara nyttigt att äta så lite snabbmat som de rika gör. Jämlikhet befordrar hälsa, det vet vi numera. Ojämlikhet skapar för stort beroende av löjrom och champagne.