Frågan inte längre om det ska finnas utländsk arbetskraft på svenska byggen.

Första maj är arbetarrörelsens dag. Från början samlades arbetarna till demonstrationer för åtta timmars arbetsdag. Men i ett vidare perspektiv handlade det om en kamp för att behandlas rättfärdigt på arbetsplatserna och i förlängningen kunna erövra ett fullvärdigt medborgarskap. Det var och blev en lång kamp.

Varken det ena eller andra kan tas för givet.

De flesta i Sverige jobbar förstås på en arbetsplats där löner och villkor regleras i kollektivavtal som framförhandlas av arbetsgivarna och fackliga organisationer.

Sverige är ett demokratiskt land.

Svartjobb och skattebrott

Men det finns mycket under ytan som hotar att underminera hela den svenska arbetsmarknadsmodellen, som sätter press på villkor och löner för stora löntagargrupper. Delar av den svenska arbetsmarknaden är oreglerad, består av svartjobb, präglas av skattebrott och orimliga villkor för de som jobbar såväl vad gäller lön som arbetstider.

Det gäller exempelvis de nya gig-jobben, delar av städbranschen, transportsektorn och byggbranschen. Allt detta är kanske som allra tydligast inom bygg och anläggning. Den utgör 10 procent av BNP. Alltså en betydande del av den svenska ekonomin. En stor andel av de som arbetar på svenska byggen kommer från andra länder – och de har ofta lägre löner och otryggare ”anställningar”. Det rör sig såväl om utstationerade företag som anställda på svenskregistrerade bolag.

Bakgrunden är komplex. Men hänger i grunden samman med den nya värld som öppnade sig efter murens fall 1989. Det vi kallar globaliseringen.

Särskilt viktig var förstås Waxholmskonflikten för 20 år sedan när Byggnads och Elektrikerna blockerade det lettiska byggföretaget Laval un Partneri Ltd.

EG-domstolen dömde sedan till de fackliga organisationernas nackdel, som fick betala ett skadestånd för att ha vidtagit olagliga stridsåtgärder. Den svenska lagstiftningen ändrades, lex Laval tillkom. Lagstiftningen har visserligen delvis reviderats sedan dess. Men icke desto mindre har vi numera två olika arbetsmarknader i byggbranschen i Sverige. Vi har den del som omfattas av svenska kollektivavtal. Och sedan har vi utländska och svenska företag som kommer billigare undan, som inte betalar samma löner, avgifter, pensionsavsättningar och försäkringar. Därmed har de senare en ekonomisk konkurrensfördel.

Det blir svårt för de företag som har kollektivavtal att konkurrera.

Världen ser annorlunda ut

Laval-konflikten skedde i en period då globaliseringen stod högt i kurs. Nationella regler beskrevs som daterade. De svenska facken utmålades som nationalistiska, rentav rasistiska. Den polske rörmokaren som rättmätigt krävde sin rätt på den nya europeiska arbetsmarknaden blev ett begrepp. På Dagens Nyheters kultursida skrev Maciej Zaremba en rad artiklar om Laval och senare en bok om ”den polske rörmokaren”.

Ett par decennier senare ser världen annorlunda ut. Nu tycker de polska byggnadsarbetarna att de diskrimineras i den här nya ordningen. Och Byggnads har startat en polsk fackklubb för utländska arbetare i Sverige. En av de drivande i klubben, Pawel Zajdel, uttrycker det så här:
”jag är förbannad över att rättigheterna som era förfäder slogs för inte gäller för oss. Det är inte okej. Vi måste kämpa tillsamman för att få samma rättigheter”.

Han intervjuades för övrigt på nyhetssidan i Dagens Nyheter, men från kultursidan hörs ännu ingenting.

I Byggnadsarbetaren säger han: ”Lyssna inte på era kollegor som säger att facket är skit. Vad säger kollegan när löneförhöjningen kommer som facket slagits för? Var kommer den ifrån, tror han? Tackar han nej till den?”

Stort mörkertal

Frågan är inte längre om det ska finna utländska företag och utländsk arbetskraft på svenska byggen, utan vilka villkor som ska gälla. Och om vi ska acceptera den tudelning på arbetsmarknaden som nu råder.

Den polska fackklubben är därför goda nyheter. Historien visar att facklig organisering har varit en avgörande faktor för att förbättra villkoren i arbetslivet och i samhället. Det är sedan gammalt.

Den här fackliga kampen bör också giftas samman med arbetet för att pressa tillbaka arbetslivskriminaliteten som också är ett växande problem för de seriösa företagen och för tilliten i samhället.

I byggbranschen konkurreras de företag som sköter sig ut från marknaden. Det förekommer också ofta kopplingar till organiserad brottslighet. Bara 2024 fick Fair Play Bygg som drivs av Byggmästareföreningen i Stockholm och Byggnads Stockholm-Gotland in över 2500 anmälningar om misstänkt brottslighet. Anmälarna är anonyma, men sedan lämnas över till myndigheterna. Sedan projektets start har detta lett till upptaxeringar på över 150 miljoner. Bara i Stockholm. Mörkertalet är med all sannolikhet stort. Vi talar om skattebrott och svartjobb, men också om människoexploatering, särskilt utsatta är papperslösa. Vi har numera en verklighet där fackliga företrädare hotas med våld eller ibland till livet när de kommer till vissa arbetsplatser.

Kontroller på plats

Utmaningen är också att det finns flera nivåer där vi behöver kontroller och uppföljning. Är bolagen justa och seriösa? Hur ser det ut med kontrollerna och arbetsmiljöarbetet ute på byggena? Betalar företagen skatter, försäkringar och sociala avgifter? Vilka fackliga villkor finns? Dessvärre ser vi generellt inte någon bättring utan snarare att problemen blivit större och värre.

Arbetsgivarna har här också ett ansvar. Veidekke och Peab har beslutat att bara ha två led av underleverantörer, eftersom det annars blir mycket svårt att hålla koll på om något företag slinsar med skatter och villkor.

Men Byggindustrierna och de andra stora byggföretagen håller emot.

Det handlar också om att upphandlingarna i staten och hela den offentliga sektorn. Även vi som privatpersoner måste vara mer noggranna. En låg offert kan mycket väl (och med stor sannolikhet) indikera att ett företag har låga löner eller inte betalar den skatt de ska. Men även politikerna nationellt och i EU måste steppa upp sitt arbete och sina ambitioner.

En bättre facklig organisering skapar ett nödvändigt tryck på arbetsplatserna, upphandlarna och politikerna. Det är ingen sliten jargong eller en sliten kavaj.

Det är första maj 2025.

Håkan A Bengtsson