ledare H&M har slutit ett globalt ramavtal med det globala facket IndustriAll. Nu måste företaget offentligt redovisa hur de agerar när fackliga rättigheter kränks. Som nyligen när över 700 arbetare sparkades hos en leverantör i Bangladesh.

Den 18 augusti sparkades 701 arbetare av SF Denmin Apparels, ett företag som syr kläder åt H&M i Bangladesh. Ledningen ville till varje pris förhindra att det bildades en lokal fackförening på fabriken.

Det var när arbetarna skulle återvända till jobbet efter den muslimska högtiden Eid al-fitr som företaget deklarerade att de inte längre var välkomna tillbaka. Åtminstone hälften av de avskedade arbetarna var fackligt aktiva.

Företaget skyller visserligen neddragningarna på färre beställningar, men det är uppenbart att det också handlar om att slå sönder facket. H&M:s leverantör SF Denmin Apparels har under lång tid agerat antifackligt. Redan under 2018 avskedade företaget ett hundratal arbetare som försökte bilda en fackklubb, 38 av dessa stämde företaget och driver fortfarande fallet i domstol. I början av augusti i år blev fem fackligt aktiva arbetare av med sina jobb – och nu alltså dråpslaget med massavskedanden.

Vi vill gärna veta hur allvarligt H&M ser på att leverantörer sparkar fackligt aktiva.

Tanken var att den lokala fackklubben skulle bli medlem i förbundet Sommilito Garments Sramik Federation (SGSF). Enligt egna utsagor har SGSF omkring 100 000 medlemmar i Bangladesh. Nu är konstaterar ordföranden i förbundet Nazma Akter att arbetarna blivit ”utsatta på grund av sitt engagemang i fackliga aktiviteter”. I ett uttalande kräver hon att företaget omedelbart ska återanställda alla som avskedats.

En annan sak som upprör Nazma Akter är att drygt 30 av de avskedade arbetarna är gravida kvinnor. Dessa riskerar nu att förlora de sociala förmåner som delas ut till anställda kvinnor som föder barn.

SGSF är medlem i det globala facket IndustriAll som slutit ett globalt ramavtal med H&M. Avtalet innehåller däribland krav på att leverantörerna ska tillåta facklig organisering. Även svenska IF Metall och Unionen tillhör IndustriAll. Förhoppningsvis kommer detta att skapa ett svenskt fackligt tryck i frågan.

Facklig kamp och internationella påtryckningar har lett till att säkerheten på klädfabrikerna i Bangladesh blivit bättre. Däribland har en överenskommelse om arbetarskydd slutits mellan fackliga organisationer och globala klädjättar. Förändringarna har varit nödvändiga, från november 2012 till april 2019 har 1304 klädarbetare dött och 3877 skadats av olyckor på olika fabriker i landet. Även minimilönen höjdes under 2018. Den motsvarar nu cirka 930 kronor i månaden. Trots de höjda lönerna är det näst intill omöjligt för arbetarna att få pengarna att räcka till. Minimilönen höjs var femte år och många arbetare hade räknat med en kraftigare uppgång. ”Dessvärre ser vi nu en backlash. De tidigare förbättringarna av arbetarskyddet har stannat av och lönen har hamnat alldeles för lågt”, säger Maria Sjödin, från Fair Action, en svensk organisation som följer utvecklingen.

För att klara omkostnaderna tvingas många arbetare bo i nedslitna slumområden. Där finns idag de största problemen med säkerheten. I Dhakas och Chittagongs tättbebyggda ytterområden är det vanligt med bränder. Bara i år har över 100 arbetare dött. Så sent som i förra månaden fick flera hundra arbetare sina bostäder förstörda efter en våldsam brand i slumområdet Mirpuri Dhakas utkanter. Många av husen var byggda av bambu och med tak av plast och elden spred sig snabbt.

För H&M är Bangladesh och Kina de två viktigaste produktionsländerna. Att mycket produktion förläggs till Bangladesh beror på de låga lönekostnaderna. I ett mejl till tidningen Arbetet kommenterar nu företrädare för H&M avskedandena: ”Vi är medvetna om att en av de fabriker som vi samarbetar med har sagt upp arbetare. Våra medarbetare på plats i Bangladesh är i dialog med lokala fackföreningar och fabriksledningen för att reda ut bakgrunden till uppsägningarna. Vi kommer att arbeta aktivt för att se till att processen går rätt till samt att de krav vi ställer på våra leverantörer efterlevs.”

Detta räcker knappast. Nu är det hög tid att H&M ställer krav på rejält höjda löner vid sina leverantörsfabriker. Ett annat rimligt krav är att H&M offentligt redovisar vad de kommer fram till i dialogen med fackföreningarna och fabriksledningen om avskedandena vid SF Denmin Apparels. Vi vill gärna veta hur allvarligt H&M ser på att leverantörer sparkar fackligt aktiva.