Ledare Det några decennier gamla pensionssystemet har i praktiken havererat. Det står klart efter tingsrättsdomen som friade fondbolaget Allra från att ha snott åt sig pensionsspararnas pengar och sedan det avslöjats att AP-fonderna placerat miljarder i skatteparadiset Cayman Islands och i fossilbolag. Nu får det vara slutduttat, nu krävs en total omgörning av pensionssystemet.
En av dem som regerat mot den friande domen var Daniel Barr, generaldirektör för Pensionsmyndigheten. Han skrev häromdagen att de enskilda knappast löpande kan granska och avgöra vilka PPM-fonder som gör tveksamma affärer. Barrs slutsats var därför: »Man kan ifrågasätta om det alls är rimligt för pensionssparare att under sådana förutsättningar placera medel i värdepappersfonder framöver«. Det finns antagligen en förklaring till att Barr direkt avråder från placeringar i PPM-systemet – att han vet att det finns många fler märkliga transaktioner i andra fondbolag än Allra, men att dessa skumraskaffärer ännu inte kommit upp till ytan.
Redan när pensionsreformen genomfördes fanns röster som varnade för just det Barr tar upp, den orimliga valfrihet individen ställs inför i PPM-systemet. Genom att man kunde välja mellan många fonder med tillgångar jorden runt skulle riskerna spridas, sa man. Antagligen är det tvärtom.
Det är närmast ett heltidsjobb att försöka sätta sig in i riskerna med globala aktier, medan det är lättare och därmed tryggare att skaffa sig kunskap om aktier i en handfull svenska företag. Allt detta har betytt att med det nya pensionssystemet vältrades riskerna över på de enskilda. Till detta ska pensionsåldern höjas, utan att de med tyngsta jobben får någon slags skyddsnät. Att pensionssystemet inte längre tjänar de många människorna gäller också för AP-fonderna, buffertarna i systemet.
Vi behöver färre börsmatadorer när det finns akuta samhälleliga behov att fylla.
Dessa har kapats av kapitalet, efter att en gång i världen ha varit i samhällets tjänst, som när man lånade de miljarder som byggbolagen behövde för miljonprogrammet. Den sortens socialism skulle vi inte längre ha.
Pensionsreformatörerna ville att svenska folkets samlade pensionsinbetalningar istället skulle tvingas ut på de globala finansmarknaderna. Vi ser resultatet nu. Häromdagen kunde man läsa i Svenska Dagbladet att fem av AP-fonderna placerat sammanlagt 45 miljarder av sina tillgångar på Cayman Islands.
Det är ett skatteparadis, som nyligen sattes upp på EUs svarta lista som ett land som uppmuntrar världens skatteflyktingar. Motivet till att AP-fonderna finns där? Avkastningen, bekräftar en ansvarig. Detta trots att regeringen i en ny lag som funnits i ett år krävt att våra pensionsinbetalningar ska förvaltas av AP-fonderna genom »ansvarsfulla investeringar«.
Nog är det nästan som trolöshet mot huvudman när jakten på hög avkastning gör att våra pensionspengar hamnar på Cayman Islands. Och det räcker inte med det. Greenpeace kunde i höstas berätta att 16 miljarder investerats av AP-fonderna i världens största fossilbolag. Det strider mot Parisavtalet, Sveriges miljömål och de nya reglerna för AP-fonderna. De milda förmaningarna till fonderna om ansvarsfulla investeringar räcker inte.
En totalreformering av systemet är helt nödvändig. Vi behöver färre börsmatadorer när det finns akuta samhälleliga behov att fylla. En AP-fond borde till exempel reserveras för att klara bostadskrisen, en annan för att låna till de nödvändiga investeringar som behövs för att klara klimatomställningen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
