Upplagt för konflikt

ANALYS. Det har mullrats en del i medierna inför höstens avtalsrörelse. På flera områden verkar det som om facken och arbetsgivarna lever på olika planeter. Dagens Arena listar höstens knäckfrågor.

I höst drar årets avtalsrörelse igång och nya avtal ska tecknas mellan facken och arbetsgivarna. Förra avtalsrörelsen präglades av finanskrisen. Arbetsgivarna gick ut med krav på frysta löner och bemanningsfrågan var en het potatis. I år ser det lite annorlunda ut. Svensk ekonomi tuffar på samtidigt som krisen i eurozonen gör framtidsprognoserna ytterst osäkra.

Flera gånger under våren har det i medierna låtit som om parterna lever på olika planeter. Under ett seminarium i Almedalen ställdes den högst relevanta frågan: Svensk lönebildning i framtiden – kaos eller ordning och reda?

Panelen som bestod av Claes Stråth från Medlingsinstitutet, Per Bardh från LO, Per-Olof Sjöö från GS-facket och Jonas Milton från Almega var oeniga på många punkter, men relativt eniga när det gäller framtiden: I och med det nyligen tecknade industriavtalet ser läget ganska hyggligt ut. Men det finns en handfull frågor som riskerar att leda till konflikt.

• Löneökningar. Facken menar att löneutrymmet är stort och kräver kompensation för krisårens magra löneökningstakt. Arbetsgivarna å sin sida hänvisar till osäkerheten i världsekonomin och kräver återhållsamhet.

• Lägstalönerna. Arbetsgivarna vill liksom Anders Borg öka löneskillnaderna genom att sänka lägstalönerna. Det tror de kommer att skapa fler arbetstillfällen. Facken vill tvärtom höja lägstalönerna och minska lönespridningen.

• Lokala eller centrala avtal. Arbetsgivarna vill inte teckna centrala avtal utan föra ner lönesättningen till de enskilda företagen. På så sätt menar man att anställda på lönsamma företag ska få mer medan anställda på mindre lönsamma företag ska få mindre. Det skulle innebära att fler ekonomiskt pressade företag kan överleva. Facken vill ha centrala avtal som garanterar alla minst samma löneutveckling. En ökad lokal lönesättning skulle, förutom godtycklighet och ökad orättvisa, leda till att fler olönsamma företag överlever vilket på sikt gör Sverige fattigare. Hela idén med strukturomvandling skulle gå förlorad.

• Jämställdhet. Arbetsgivarna menar att ökad lokal lönesättning skulle höja kvinnors löner och minska ojämlikheten. Facken menar tvärtom att man via centrala samordnade låglönesatsningar kan lyfta grupper som är felavlönade.

• Regler vid uppsägning. Arbetsgivarna vill ändra lagen om anställningsskydd. De vill ge arbetsgivarna ökad makt att behålla de anställda som har ”bästa kompetens” vid en driftsnedgång. Facket tycker att begreppet ”bästa kompetens” är luddigt och kan komma att rymma personliga åsikter om egenskaper och beteende som inte har något med skicklighet att göra. Social kompetens eller rent personliga skäl kan bli avgörande för vem som får behålla jobbet. I stället vill facket behålla principen om ”tillräckliga kvalifikationer”.

• Konflikter. Arbetsgivarna vill införa en proportionalitetsprincip när facket tar till stridsåtgärder. Effekten av till exempel en strejk ska stå i rimlig proportion till den aktuella konflikten. Några tankbilsförare vid en flygplats ska till exempel inte kunna lamslå hela flygtrafiken vid en konflikt. Facken motsätter sig detta kraftigt och anser att konflikträtten är en fundamental facklig rättighet.

• Politikernas klåfingrighet. Både facket och arbetsgivarna är upprörda och oroade över politikernas ökade benägenhet att lägga sig i svensk lönebildning. Finansminister Anders Borg har bland annat krävt höjda lärarlöner och sänkta lägstalöner inom kommunal och handels avtalsområden. Panelen menade att det är ett trendbrott som underminerar den svenska modellen.