Foto: Zoe Holling, Anne Edgar, Jonathan Francisca och freestock.org / Unsplash

klassklyftor Sverige tappar tio placeringar i Oxfams rankning över hur bra länder är på att bekämpa ojämlikhet. Det här beror på en skattepolitik som ökar klyftorna. 

 I dag släppet Oxfam för fjärde gången en rapport där man jämför 161 länders politik på tre områden som är avgörande för att minska ojämlikheten: skatter, välfärd och löntagares rättigheter. Rapporten görs i samarbete med Development Finance International (DFI) och mäter perioden 2020-2021, en period starkt präglad av coronapandemin.

Rapporten visar att Sverige har tappat tio placeringar i indexet över hur bra länderna är på att bekämpa ojämlikhet. Medan vi ligger på plats sex respektive plats elva när det gäller löntagarrättigheter och välfärd, drar placeringen som beror på skattepolitiken ned Sverige rejält; där hamnar vi på plats 103.

– Tappet i Sverige handlar framför allt om förändringar i skattepolitiken. De har både att göra med avskaffandet av värnskatten, men beror också på accelererande effekter av beslut som tagits över en längre tid: vi har avskaffat arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt, säger Suzanne Standfast, generalsekreterare för Oxfam Sverige.

Sverige är ett av de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat mest under de senaste decennierna.

– ­Skattetrycket är fortsatt högt, men det är annorlunda jämfört med för 20 år sen. Tittar man på Norge som toppar listan beror deras placering bland annat på att de tillfälligt sänkte momsen på mat under pandemin. Norge slopade arvsskatten för tio år sen, men till skillnad från Sverige har de en förmögenhetsskatt. Landet har också vidtagit åtgärder för att minska den aggressiva skatteplaneringen, säger Suzanne Standfast.

Samtidigt som Sverige placering påverkas mycket av beslut som tagits under de senaste två decennierna, visar indexet också resultatet av pandemin där fler blev fattiga medan de rika såg en ofantlig ökning av sina tillgångar. Svt Agenda rapporterade till exempel i januari hur mycket rikare Sveriges tio rikaste har blivit under pandemin. Det handlar om belopp från 19 miljarder och uppåt, i många fall om minst en fördubbling – per person.

– Varför för vi ingen diskussionen om det här? Gängkriminalitet och instabilitet är ju en effekt av den här grundorsaken. Det är obegripligt att vi inte diskuterar vad ojämlikheten gör med Sverige, säger Suzanne Standfast.

Oxfam skriver i sin rapport att en skenande ojämlikhet globalt beror på länders misslyckanden med att beskatta de som tjänat mest på pandemin, samtidigt som många länder har minskat sina investeringar i välfärden.

– Det vi ser väldigt tydligt är att de människor i världen som lever i extrem fattigdom ökade mer under pandemin än de har gjort under de senaste 20 åren, säger Suzanne Standfast.

När det gäller löntagares rättigheter hamnar Sverige på plats sex (ned en plats jämfört med mätningen 2018). Enligt Monika Arvidsson, utredare på enheten för internationella frågor på LO, stämmer bilden överens med hennes uppfattning.

– Vi har inte sett några konkreta exempel på att man stramat åt arbetares rättigheter mycket i Sverige. Men det har vi däremot sett i andra länder. Det är mycket som har gjorts med pandemin som ursäkt, bland annat i USA där man motarbetade fackförbund under Trump och i Storbritannien där man tycks ta Brexit som ursäkt att inte längre förhålla sig till en lägstanivå som finns i EU, säger hon.

Men när det gäller i vilken utsträckning människor omfattas av löntagarrättigheter, saknas Sverige på topp tio-listan. På Oxfam uppger man att det här kan bero på att rättigheterna ser bra ut på papperet, men att Sverige har en hyfsat stor andel människor som inte täcks av dessa rättigheter. Det kan handla om människor i arbetslöshet i kombination med särskilt utsatta arbetare, till exempel migrantarbetare eller säsongsarbetare utan anställningskontrakt.

– Jag tänker på plattformsarbete, att det har blivit så mycket vanligare. Eller att det rör sig om migrantarbetare, men det är lite oklart vad Oxfam lägger i begreppet “löntagarrättigheter”, säger Monika Arvidsson.