Pressure

Anthony Maras film tar upp en aspekt av kriget det sällan talas om. Jon Andersson har sett “Pressure”, med biopremiär i helgen. 

Andra världskriget måste vara en av de händelser i världshistorien som förekommit oftast på film. Ämnet är tacksamt. Kampen mot Nazityskland gör sig helt enkelt bra på film. 

Innovativ vinkel

Över 80 år efter krigsslutet känns det som det mesta är gjort. Men uppenbarligen finns det ämnen som det ännu inte berättats om på film. Vad jag vet så är  Anthony Maras “Pressure” den första filmen som skildrar andra världskriget ur en meteorologs perspektiv. En både innovativ och rolig vinkel på den i filmsammanhang ganska uttjatade konflikten. 

Filmen, som bygger på en pjäs från 2014, handlar om den skotske meteorologen James Stagg som fick i uppdrag att göra en väderprognos inför de allierade styrkornas landstigning i Normandie 1944. Stagg (Andrew Scott) är en ganska surmulen typ som verkar tycka mer om att studera väderkartor än att umgås med människor. Han är dock väldigt duktig på det han gör, vilket leder till att självaste Churchill rekommenderar Stagg som chefsmeteorolog i den grupp som ska förbereda de allierades landning i Normandie. 

Stagg hamnar snart i konflikt med sin amerikanska motsvarighet Irving P. Krick (Chris Messina). Han håller inte med Stagg om att det kommer att bli dåligt väder på den planerade landstigningsdagen och att man därför måste skjuta på invasionen. Något som skapar en del förvirring i den högsta militärledning, under general Dwight D. Eisenhowers (Brendan Fraser) befäl. Om man behöver skjuta på invasionen skulle det allvarlig kunna skada moralen i invasionstrupperna. Risken att något skulle läcka om man inte slår till snart är ett annat orosmoment. Samtidigt är det omöjligt att genomföra invasionen om vågorna blir så höga som Stagg påstår. 

Oväntat spännande

Trots att vi vet hur det kommer att gå är “Pressure” oväntat spännande. Det är smart av filmmakarna att utgå från invasionen ur ett annat perspektiv än vad som vanligtvis görs. Här ligger krigstaktiken i bakgrunden till förmån för kartor och väderprognosen. Det är vädret och inte bomber och granater som spelar huvudrollen.

Filmen beskriver också den intressanta dynamiken mellan Stagg och Eisenhower. Den burduse befälhavaren och den surmulne meteorologen kompletterar varandra bra och börjar efter hand vinna varandras respekt. Samspelet mellan Brendan Fraser och Andrew Scott i de två rollerna är mycket bra. Inte minst Fraser imponerar i rollen som Eisenhower. Kerry Condon gör också en viktig insats i rollen som Eisenhovers privatsekreterare Kay Summersby. Krigsfilmer riskerar att bli grabbiga, inte minst med tanke på att nästan alla skådespelare består av män. Det är därför smart att ge Condons karaktär en viktig roll. Det gör filmen lite mindre mansdominerad. 

På det stora hela är  “Pressure” en sevärd andra världskrigsfilm som vinner mycket på att den lyckas hitta ett nytt tema på den i filmsammanhang uttjatade konflikten, även om den utöver det inte bjuder på så mycket nytt eller överraskande. 

Jon Andersson