Debatt Tillträdande regering måste stärka svensk demokrati. 

Demokratier faller sällan över en natt. Oftare försvagas de steg för steg genom beslut som gör det svårare att granska makten, organisera sig och delta i samhällslivet. På internationella dagen för demokrati finns skäl att rikta blicken mot Sverige, Tidöavtalet och arvet efter Ulf Kristerssons regering.

Sverige hör fortfarande till världens mest demokratiska länder. Men flera oberoende bedömningar visar att utvecklingen går åt fel håll. Än får vi invänta resultatet av mandatperioden som gått. V-Dem-institutet i Göteborg konstaterar minskad respekt för politisk opposition och sämre möjligheter för civilsamhället att verka fritt. Det mellanstatliga IDEA visar att delaktigheten sjunker. När människor av ekonomiska skäl avstår från att organisera sig fackligt försvagas både löntagarnas ställning och demokratin.

Krympande demokratiskt utrymme

Tidöpartiernas politik har presenterats med ord som effektivitet, transparens och trygghet. Men den samlade effekten är svår att bortse från: det demokratiska utrymmet har krympt. Föreningsfriheten har pressats tillbaka, civilsamhällets handlingsutrymme har minskat och granskande krafter har ifrågasatts eller fått sämre förutsättningar.

Effekten av varje enskild förändring kan beskrivas som begränsad. Men tillsammans tecknar de ett tydligt mönster. Det är inte den högljudda nedmonteringen som är farligast, utan den stegvisa försvagningen av de institutioner och rörelser som gör demokratin levande mellan valen: folkbildningen, fackföreningsrörelsen, civilsamhället, fria medier, akademi och självständiga myndigheter.

Det handlar om mer än en slump. I land efter land ser vi hur krafter som ogillar granskning först riktar in sig på just dessa delar av samhället. Fria universitet, journalister, opolitiska tjänstemän och självständiga organisationer hindrar maktutövning utan ansvar. Därför blir de ofta tidiga måltavlor när demokratin monteras ned.

Inte bara om löner och villkor

Tidöpartierna har drivit igenom eller öppnat för förslag som syftat till att försvaga arbetarrörelsens finansiering och bildning, bryta kopplingen mellan skyddsombud och facklig organisering, begränsa fackets internationella demokratiarbete och minska oppositionens möjligheter att verka. Även grundlagsförändringar som i framtiden kan användas mot oönskade organisationer måste bedömas med den internationella utvecklingen i minnet.

Allt detta påverkar fackliga organisationers möjlighet att verka fritt. Och när facket försvagas, försvagas också en av demokratins viktigaste motkrafter mot ojämlikhet, rädsla och maktkoncentration. Facklig organisering handlar inte bara om löner och villkor. Den handlar också om människors möjlighet att påverka sina liv, sin arbetsplats och samhället. När många går samman blir de svårare att köra över.

Full sysselsättning, bra pensioner, en trygg arbetslöshetsersättning och avskaffad karensdag är politik som stärker människors frihet och minskar den känslomässiga polarisering som antidemokratiska krafter livnär sig på. Att stärka jämlika livsvillkor är därför en avgörande demokratifråga.

Tystnad inget alternativ

Demokratin kan inte tas för given. I USA ser vi hur sådant som nyligen uppfattades som otänkbart snabbt kan bli verklighet. Liknande mönster finns i flera europeiska länder. Sverige är inte immunt. Därför krävs politiskt ansvar av vår tillträdande regering genom reformer som förstärker demokratins skyddsnät.

För alla prodemokratiska krafter är tystnad inget alternativ. Ett Sverige byggt på tillit, respekt, jämlikhet och allas lika rätt kräver medvetna politiska beslut. Det kräver att vi står upp mot politik som splittrar och särbehandlar. Det kräver också att fler engagerar sig i facket, i föreningslivet och i samhällsdebatten.

På internationella dagen för demokrati är vår uppmaning enkel: låt inte Tidöavtalet ha satt normen för det nya Sverige. Försvara demokratin i ord, stärk den i handling. Som en del av föreningssverige är LO redo att bidra till det arbetet.

Louise Olsson, LOs förste vice ordförande.

Maria Nyberg, enhetschef LOs enhet för internationella frågor.